Ett besök hemma hos mjölnaren i Trangärde
Man kan ana att man vid tiden runt 1850, när kvarnen först skulle byggas, valde dess plats med stor omsorg. Det var Christiansborgs gård i Förlösa som ägde marken och behövde mala sin säd. Här på toppen i Trangärde skulle vind aldrig saknas, här kunde den holländska kvarnen producera mjöl utan driftstopp. När man besöker platsen idag slås man nog mest av idyllen, den oerhört gulliga gula trästugan och den bedövande vykortsutsikten från kullen med sina böljande rapsfält i slänten nedanför.
På kullen i Trangärde har det malts säd ända sedan 1856 då den första mjölnaren Carl Gustavsson bosatte sig i den lilla och enkelt utrustade stenstugan precis intill kvarnen. Stenstugan kom att vara mjölnarbostad ända fram till 1913 då det gula trähuset uppfördes. Då hade den sista mjölnaren, Karl- August Petersson och hans fru Alma själva stått ut i stenstugan i tio år. Det måste ha varit ett jättelyft att kunna flytta in i det ”lyxiga” trähuset även om det saknade, och fortfarande saknar, indraget vatten. Kakelugnar, punschveranda, ”modernt” utrustat kök, sovkammare och vardagsrum.
Karl- August drev kvarnen från 1903 till 1939. Han avled samma år vid en ålder av 77 år och finns begraven på Förlösa kyrkogård. Hans fru Alma dog fem år senare på Kalmar lasarett.
När verksamheten lades ner efter Karl-August död kom platsen och mjölnarbostaden i privat ägo och var under flera år fritidsboende. När så fastigheten 1960 blev till salu lyckades hembygdsföreningen köpa alltsammans och inledde då ett omfattande renoverings-, och inredningsarbete. Idag är mjölnarbostaden ett tidsdokument om hur det var att leva och verka runt förra sekelskiftet. Med en kvarn, litet museum, vagnsgarage och det äldre stenhuset på tomten.
Den holländska kvarntypen skiljer sig från den så kallade stubbkvarnen, vanlig på till exempel Öland, genom att det endast är dess topp som vrids mot vinden. Men det gjorde också att kapaciteten i en holländsk kvarntyp var betydligt högre. Genom olika finurliga utväxlingar och spel kunde mjölnaren ställa vingarna rätt och växelvis använda de två olika kvarnstenarna. En stentyp för mjöl, en för foder till kreaturen. Men det var säkerligen ett riktigt slitigt arbete för varje sädessäck skulle upp på axeln och bäras på en smal trappa upp till våningen där kvarnstenarna fanns. Trappstegen har gropar och träräcket är blankt av tusentals händer som polerat dess yta. Kvarnen är fullt fungerande efter många års underhåll och renovering men körs bara vid högtidliga tillfällen och när man har möjlighet att noggrant städa och dammsuga kvarnen. För efter att säd och mjöl yrt omkring blir möss och andra smådjur väldigt sugna på att flytta in.
Föreningen med sina 244 medlemmar sköts, som så många andra hembygdsföreningar, av ideella krafter och outtröttlig entusiasm. Förutom skötsel och underhåll ordnar man också olika aktiviteter med lokala anknytningar. Som allsång, nationaldagsfirande, levande historia och lyrikkvällar med den lokale poeten Hilding Evstedt. Det är vid dessa lite större evenemang som dörrarna ställs på vid gavel så man kan besöka alla husen och utställningarna. Passa på att lägga den 4 augusti på minnet, för då uppmärksammas Förlösa-Lindsdals hembygdsförening nämligen hembygdsgårdens dag. Denna dag är samtliga byggnader, bostäder, kvarnar och museum öppna.
Bengt Jonsson, som varit ansvarig för sammanställandet av föremålen i museet, verkar ha varit noga med att leta upp de mest udda föremålen. Räfsor, besman och hyvlar i all ära men många av föremålen som finns i museistugan på tomten tillhör de mer udda slagen. Det är kluriga redskap, ovanliga verktyg och konstiga prylar för speciella användningsområden. I ett av uthusen på tomten finns också gamla snickerimaskiner och en hästvagn gjord av den lokala vagnsmakaren i Lindsdal.
