Widhe är bäst på att samla

  • widhewebb

Nybro
Nybroborna känner honom som mannen med alla fotografierna. Hobbyn har gjort att Widhe Karlsson fått en massa nya vänner.
Han föddes i Långaslät där han kom att växta upp som ensambarn utan syskon. pappan jobbade på vägverket och modern dog redan 1951 när Widhe bara var 12 år. På så vis blev det att pappan och Widhe bodde hos mormor och morfar som var småbrukare och målare.
Sina första skolår gick han i Ekebylund, bara ett stycke hemifrån, men när skolan lades ner fick han istället börja i Madesjöskolan, dit han åkte med skolskjuts. Senare skulle det bli realskola i Emmaboda, men dit tog han sig med rälsbussen.
– Ibland sa lokföraren att han kunde ta med min cykel på tåget, så släppte han av mig bara ett stenkast hemifrån. Det var tider det, säger Widhe och spricker upp i ett stort leende.
På den tiden började man jobba i tidig ålder och på torsdagarna började Widhe att sälja bär på torget. När han blev lite äldre blev det jobb i järnaffären inne i Nybro, vilket gjorde att han struntade i fortsättningsskolan och i stället började skolka.
– Men rektorn ringde till chefen och undrade varför jag inte var i skolan, så då blev jag tvungen att gå dit igen. Åtminstone halva dagarna!
I järnaffären stannade Widhe sedan i 20 år innan han bytte jobb för första gången. Det hann sedan bli 16 år till på Ågrens byggvaruhus och sju år hos Snickar Jockes.
På 70-talet träffade Widhe sin fru Birgitta och byggde hus på Örsjövägen. Snart hade de fått två flickor och idag har familjen utökats också med fem barnbarn.
– Min vurm för att börja samla började redan på 50-talet med att jag köpte vykort på meter. Bohmans bokhandel sålde ut och då köpte man några buntar åt gången. Det var också då jag köpte min första kamera i Nybro Fotoaffär och började ta en del bilder. Men intresset rann ut i sanden och har mognat till sig först efter det att jag blev pensionär. Första utställningen höll jag 2011 på biblioteket i Nybro. Alla bilder jag har idag har vuxit till sig på senare tid, eftersom jag då fick tillgång till en massa mer bilder, eftersom att folk hela tiden kommer och frågar om jag vill ha deras bilder. Det bygger på kontakter hela tiden, säger han och ser riktigt nöjd ut.
Och visst får han bilder. Folk kommer med kassvis med foton till Widhe som förstås gärna tackar ja. I sitt egna lilla krypin i lägenheten på Vattugatan sorterar han dem sedan och ibland blir det ytterligare en utställning.
Fram tills idag har Widhe förutom två gånger på biblioteket, ställt ut på Kvarnbacken, Jutegården, Almen och bygdegården i Göttorp. Och så har han visat bilderna på skolorna i Madesjö och Flerohopp. För det har han också så sent som i somras tilldelats kommunens kulturpris som årets Eldsjäl.
– Men nu blir det nog inga fler utställningar. Det är ganska jobbigt att dra med alla pärmar fram och tillbaka, säger Widhe som inte heller längre har någon bil att transportera dem i.
Men Widhe samlar inte bara på bilder. Han samlar också på gräddkannor. Det kommer sig av att det på innegården vid järnhandeln fanns en antikaffär, dit han gärna slank in då och då. Med åren har det blivit åtskilliga kannor, framför allt i glas och porslin, som pryder det Karlssonska hemmet.
Förr i tiden kunde man köpa så gott som allt i en järnaffär. Därför fick Widhe ofta prominenta personer som kunder, som Åke Grönberg, Charlie Norman och Arne Kjellerud.
– En gång kom Kalle Kinch in i affären och ville ha en plastburk med tättslutande lock. Jag tog fram en som han köpte.
”Faan ta dig pojk om det läcker”, sa Kalle Kinch innan han betalade. När gubben gått tänkte jag att jag måste kolla och testade en likadan burk som jag hällde vatten i. Den rann som ett såll! Jag tänkte att det är bäst att hålla sig undan, men han kom aldrig tillbaka, säger Widhe och skrattar.

Ann-Hélene Thörning