Stora matcher fick igång proffset Magnus

  • Magnus Wahlgren 3

För 20 år sedan var Magnus Wahlgren en av stjärnorna i Kalmar BTK som då var ett av världens bästa lag i bordtennis.
– Jag tror inte det som vi gjorde då kan hända igen i Kalmar. Den skulle kräva så mycket av näringslivet och enskilda spelare. Dessutom är konkurrensen så stor idag, pingisen får inte de stora bolltalangerna längre.

Färjestaden. Magnus Wahlgren började spela bordtennis när han var sju år. Samtidigt spelade han också fotboll. Men trots att han var duktig på fotboll, tog pingisen över allt mer.
– När jag var elva vann jag mitt första SM-guld. Sedan gick jag till Kalmar BTK när jag var 13 för de gjorde en satsning som hette Team Kalmar pingis. De försökte samlade de lokala talangerna i en grupp för att ordna bättre träning.
I samma veva fick han ett ultimatum att han måste välja sport. Han var aktuell för Smålandsläger i fotbollen, men valde då att hellre spela bordtennis.
– Jag fortsatte ändå ett tag till med fotbollen. Så när talanggruppen hos Kalmar BTK skulle starta, hade jag brutit benet medan jag spelade fotboll.

Magnus Wahlgren satsade hårt på pingisen, så trots att han inte saknade studiebegåvning blev det si och så med skolan.
– Jag fokuserade inte på den, men hade också mina föräldrar stöd. De menade att det var då jag kunde bli bra i pingis, medan jag alltid kunde läsa in betyg senare.
Wahlgren kunde ha gått på ett pingisgymnasium, men fick istället pingis på schemat genom anpassad skolgång.
– Det innebar i praktiken att jag två timmar per dag tränade mot blivande världsstjärnan Kong Linghui som Kalmar BTK hade värvat. Men det gick inte att ha anpassad skolgång och gå samhällskunskap eller naturvetenskaplig linje. Så jag valde verkstadsteknisk linje trots att jag inte var ett dugg intresserad.

Kalmar BTK var vid den tiden ett så kallat jojo-lag som åkte upp och ner mellan pingisens elitserie och division 1. När laget åkte ur elitserien 1993 valde Magnus Wahlgren att flytta på sig till ett elitserielag.
– Jag spelade två år i Eslöv. Men sedan värvade Kalmar BTK tillbaka mig.
Magnus Wahlgren var en del av Kalmar BTK:s stora satsning där affischnamnet var Jan-Ove Waldner, som redan då varit världsmästare, europamästare och olympisk mästare.
– Det var början på sju riktigt bra år. Det blev fyra SM-guld, några silver och många internationella matcher i Champions League, säger Magnus Wahlgren med ett stolt leende.
Magnus Wahlgren fick rykte om sig att vara en ”jättedödare”. Gång på gång överraskade han genom att slå spelare som var betydligt mer meriterade och högre rankade än han själv.
– Det var därför jag fick smeknamnet ”Internationelle Walle”. Vem som kom på det, vet jag inte men jag misstänker J-O. Jag hade en nivå till i sådana matcher, jag tände till extra. Faktum är att det bara var  två av den tidens stjärnor som jag aldrig slog: vitryssen Vladimir Samsonov och tysken Jörg Rosskopf.

Han medger att han var en inspirationsspelare.
– Stora matcher fick igång mig på ett annat sätt än en vanlig elitseriematch. Det var en annan fokus, en annan energi.
Kalmar BTK:s glansdagar fick ett snöpligt slut. J-O Waldner bröt benet 2003. Inte långt efter gick Kalmar BTK i konkurs.
– Det var en chock. Jag hade precis skrivit ett tvåårskontrakt med klubben och sagt nej till några andra fina erbjudanden.
Samtidigt hade redan pingisen börjat bli mindre viktig för Magnus Wahlgren.
– Kalmar BTK krävde att jag skulle plugga så jag hade något att falla tillbaka på. Det var jättebra, men jag var också med i svenska landslaget och där gillade man det inte. Första gången jag åkte hem från träningsläger för en tenta gick det bra, men andra gången det hände hamnade jag i gräl med förbundskaptenen Ulf ”Tickan” Carlsson. Han tyckte jag saknade fokus. Senare blev det samma sak med hans efterträdare

Joakim Carlsson

Läs hela porträttet i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 27 juni 2019