Snart säger Hanne farväl till sitt trädgårdsland

  • hanne

Artrosen i höger knä blir allt mer plågsam. Hanne Fisker Sjögren ser nu slutet på sin tid med odlingslott i Fölehagen.
– Det betyder mycket för mig att vara här, det är en plats där jag känner mig hemma, säger hon.

Kalmar. Artrosen begränsar Hannes vardag, smärtorna gör att hon får svårt att sköta om sin kolonilott, dessutom lider hon sen många år av ryggproblem. På grund av smärtorna blev hon förtidspensionär vid 56 års ålder, då hade hon varit sjukskriven i flera år.
Hanne Fisker Sjögren bor i Djurängen, har ingen bil, har aldrig haft och hon har aldrig tagit kört. Cykla kan hon inte längre på grund av artrosen. Men hon har rollator och käppar och går till Fölehagen på knappt 45 minuter. Där trivs hon hur bra som helst.

Vad betyder odlingslotten för dig?
– Det här är ett ställe där jag känner mig hemma Jag tycker om att stanna här hela dagen. Min plan var att behålla trädgårdslandet i fyra år till, tills jag blir 75, men så blir det inte. Om några månader är det slut, då lämnar jag det här stället för gott. Jag ska säga upp kontraktet när det är dags, jag har rätt att ha odlingslotten till våren. Det kommer att kännas tomt när jag inte längre kan tillbringa dagarna här.
Men när knäet är så här där det inte längre någon idé, säger Hanne med sorg i rösten.
För 12-13 år sedan fick Hannes och maken Pelle veta att det fanns en ledig odlingslott i Fölehagen.
– Det var något som jag länge hade önskat mig. Och efter ett par tre år fick Pelle och jag tillgång till det här trädgårdslandet, som är större. Här odlar jag potatis, lök och andra grönsaker och njuter av att vara här och ute i friska luften.

Hanne är från Jylland och flyttade med sin dåvarande make till Sverige och Småland i september 1974.
– Vi fick båda arbete vid Munksjös pappersbruk i Timsfors utanför Markaryd. Min man hade varit sjukskriven och arbetslös, jag hade varit kallskänka och kökschef hemma i Danmark. På pappersbruket jobbade vi skift, vi trivdes bra båda två, men efter en tid fick jag problem med ryggen. Det hade jag haft tidigare också, men nu blev de allt värre och min man drabbades av magsår.
– Han och jag möttes på en folkhögskola i Danmark och vi skulle ha firat guldbröllop den 29 augusti i år, men vårt äktenskap sprack efter nio år. Jag lämnade sedan Markaryd och bodde i Växjö i ett par år innan jag flyttade till Kalmar. Nu har jag bott i Sverige i 46 år, säger Hanne.

Saknar du något från Danmark?
– Nej, inte nu längre. Jag har allt jag behöver.

Vad är den största skillnaden på Danmark och Sverige?
Hanne drar först på svaret, säger sedan att hon önskat att hon fått veta mer om svenska traditioner när hon flyttade hit.
– Jag vet inte om det är så stor skillnad faktiskt. Danskarna är möjligen rakare än svenskar, som är mer försiktiga. Men kanske är det bra att vara mer försiktig, det är lätt annars att säga något man senare ångrar. Det är bättre att ta en kopp kaffe och prata om saken och lugna ner sig än att dricka tio öl och bli arg, säger Hanne.

Janne Adeen

Läs hela reportaget i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 15 oktober 2020