Sköldpaddor och bybor trivs i Djursvik

  • djursvikwebb

Sköldpaddan Paddi ligger och solar sig i en trädgård i byn Djursvik. Han har bott i byn i 67 år och kom hit med ett fartyg 1946. Då var Djursvik en viktig hamnplats och det fanns gott om sjömän, yrkesfiskare och båtbyggare. Och trots att hamnen sedan länge slumrat in finns det fortfarande liv och framtidstro i byn.
– Min pappa var sjöman och han köpte vår sköldpadda Paddi på en marknad i Casablanca. Han fanns här i huset när jag var liten och både mina barn och barnbarn har växt upp med han, säger Inger Sahlin som bor i Djursvik.
Hon tittar på 67-årige Paddi som kravlar runt i gräset. Paddi sticker ut huvudet ur sitt skal och tittar upp mot en liten stuga som står i trädgården. Stugan kallas för Dunders stuga och är den äldsta i byn.
– Här bodde Sven Dunder med sina sex barn. Vi har forskat i husets historia och vi vet att stugan var bebodd så tidigt som 1710, säger Hans Johansson som bor vid stugan tillsammans med Inger och Paddi.
När Sven Dunder levde i sin stuga blomstrade samhället Djursvik som hade en egen skeppshamn. Hit kom stora fartyg med virke och kalk från andra länder och samhället närde många båtsmän, sjömän och fiskare.
– Djursvik var den största skeppsbyggnadsorten på södra delen av ostkusten och här byggdes träskutor fram till 1949, säger Lars Carlson som är ordförande i Djursviks samhällsförening.
Trots att det idag bara finns en fiskare kvar är det fortfarande en by full av liv och rörelse.
– Vi byggde en boulebana tillsammans för några år sedan och vi kan ha nio spelplaner igång samtidigt. Ibland har vi också stora turneringar då det kommer hit folk från Öland, Nybro, Emmaboda och flera andra orter, säger Lars Carlson.
Han tittar ut över boulebanan. På sidorna om planen står stora strålkastare utplacerade och en gång om året används de till ett speciellt nattligt event.
– En natt varje år samlas vi i byn för att spela boule. Då går vi hit på kvällen och sedan håller vi och spelar tills klockan är ett på natten. Det är en rolig tradition.
Och stämningen i det lilla samhället är väldigt god och kamratlig.
– Om man ska åka någonstans så får man ständigt stanna bilen eller cykeln för att hälsa och prata med folk, säger Lars och berättar att de arbetar hårt för att alla ska känna sig välkomna i byn.
– Vi har satt upp svenska flaggor på bygatans alla lyktstolar för att visa att vi har ett fint samhälle här i Djursvik. Samtidigt som vi vill att alla som kommer hit ska känna sig välkomna, säger Lars Carlson.
Djursvik är inte bara känt för sin gästvänlighet och sin boulebana. 1973 uppmärksammades byn när ett filmteam kom till Djursvik för att spela in TV-serien Den vita stenen.
– Flera av byborna var statister i serien och det är kul att se bilder därifrån då alla har tidstypiska kläder. Husen där inspelningarna skedde står också kvar, säger Göran Wahlström, sekreterare i Djursviks samhällsförening.
Trots att kamerorna i samhället sedan länge har slocknat vet byborna fortfarande hur man har roligt.
– Vi i samhällsföreningen ordnar med tipspromenader och valborgfirande. Och vid midsommar samlas vi vid åremsan och firar med musik, dans och lotteri. Det brukar bli väldigt trevligt, säger Göran Wahlström.

Lena Finnas