Skåningsmåla är paradiset för lamm och getter

  • DSCN7856

Från den lite större väg 125 svänger jag in på en skogsväg som leder mig fram till en liten idyllisk gård i byn Skåningsmåla. Här lever Birgitta Arnesdotter och Mats Landström med alla sina djur. Det är allt från angoragetter och Gotlandsfår till vallhundar, kulturhöns, påfåglar och någon katt.

Skåningsmåla. Jag hittar Birgitta inne i get- och fårhuset där hon är i full färd med att fodra de 60 vackra getterna och de 25 fåren. Med i jobbet är vallhundarna Klara och Isa och den betydligt mindre Yip. De hjälper till att hålla reda på de ulliga, gulliga djuren. Det är inte ofta man slås av att det luktar gott i ett stall, men här är det rent och fint och det doftar gott och friskt.
– Vi har hållit på med det här sedan 1996, så det blir snart 25-årsjubileum, säger Birgitta.
Hon är uppväxt i Kalmar och hade definitivt inte någon som helst anknytning till ”bonderi”, när hon och Mats, efter en hel del letande, hittade gården de ville slå ner sina bopålar på. Ett beslut de aldrig ångrat och som de varje dag fortfarande njuter av.

Skåningsmåla ligger i ett naturskönt kulturlandskap öster om Bäckeboåsen. Gården som är belägen vid vägs ände, har anor ända från 1500-talet.
Birgitta som är naturvetare jobbar idag som miljöingenjör, har förvisso alltid haft ett stort intresse för både natur och djur, men för 25 år sedan, sträckte sig erfarenheterna mer till att vattna en blomlåda på balkongen, än att ta hand om en gård.
Mats som kommer från Malmö och Stockholm, är egentligen lärare, men jobbar som vaktmästare på Kalmar slott.
– Här är som ett mikrokosmos. Vi bor helt underbart med våra djur i vårt eget paradis, säger hon och slår ut med armarna, som om hon skulle vilja omfamna hela gården och hennes kärlek till den är lätt att förstå.På gården skapar djuren biologisk mångfald och klimatsmarta textilier och så produceras här lammkött och skinn. Med sina 60 angoragetter är det här en av Sveriges största angorabesättningar, berättar Birgitta, samtidigt som de nyfikna getterna är så intresserade av nykomlingen med kameran, att de nästan välter omkull mig i halmen.

Idén med angoragetter fick Birgitta och Mats när de var i Australien 1995. Egentligen hade de funderat på kashmirgetter, men efter mötet med angoragetterna så var de sålda och tänkte om. De första angoragetterna köptes in 1996 och med dem följde också två fårtackor till gården. Angorageten härstammar från centralasien – Kina, Afghanistan och Iran. När turkmenerna kom till Ankararegionen i Turkiet på 1200-talet tog de med sig angoragetter. På 1830-talet exporterades råmohair för första gången och redan 1839 hade Britterna lärt sig konsten att spinna garn från råmohair. Då började Turkiet började producera stora kvantiteter råmohair som gick till Storbritannien.
Sedan dess har mycket hänt och avelsarbete har bedrivits i Sydafrika, USA, Australien och Nya Zeeland. Idag delas angoragetterna in i tre undergrupper; sydafrikanska, Texas och asiater (ursprungsdjur från Australien). Av dessa är de två första bättre när det gäller både mohairmängd och kvalitet. Till Sverige kom de första angoragetterna redan på 1700-talet och det var faktiskt Jonas Alströmer, mer känd för att ha fört potatisen till Sverige, som importerade djuren från Turkiet.

Getterna är märkta i öronen och nu kommer en kelig med nummer 35 fram och vill bli klappad. När jag slutar klappa, buffar han på mig igen att jag ska fortsätta. Kelgrisar har vi hört talas om, men här är det getterna som är kelsjuka.
– Det här är individsmarta, lite halvflockiga djur. Ganska så finurliga. Hornen växer hela tiden, så man ser lätt vilka som är äldst eller yngst, förklarar Birgitta medan intervjun fortskrider inne bland alla de silkeslena getterna. Många är precis som fåren också dräktiga och även där går det att se vilka som är äldst. Ungdjuren får i regel bara en killing men ju äldre de blir bär de fram flera och blir då förstås mycket tjockare om magen. När jag hälsar på den 20 januari, är det sex veckor kvar tills det kommer nya killingar. Dräktighetstiden för geten är cirka 150 dagar vilket innebär att killingarna här på Skåningsmåla föds under mars månad. En nyfödd killing väger mellan 2,5 och 3,5 kilo.

När en get killar första gången är hon runt två år gammal. Angorageten växer långsamt och bör inte betäckas under sitt första levnadsår. En fullvuxen get väger omkring 40 kilo och en bock cirka 60 kilo. Precis som för alla andra har Birgitta märkt av en stor skillnad i försäljningen av garner och skinn, efter att coronapandemin bröt ut.
– Visst är det lite tråkigt att inte få fara ut på olika marknader och mässor. Där säljer vi ju normalt sett 70-75 procent av våra produkter och där träffar vi alla våra kunder. Våra garner och skinn är sådant som man behöver känna på och se, för att förstå dess värde, det kan man inte göra på nätet menar hon.

Ann-Heléne Thörning

Läs hela reportaget i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 4 februari 2021