Skådespeleriet betyder allt

  • marcus_MG_7114 (kopia)

Markus Jonsson Skjalholt står iklädd rock och halsduk intill stora parkeringen vid Ölands folkhögskola. Vi hälsar och går upp till en av skolans repetitionssalar. En plats där Markus känner sig väl hemma på.

Vi slår oss ner vid bordet som står mitt i repetitionssalen. Ganska omgående inser man att Markus i stort sett alltid har känt för skådespeleri och teater. Redan som ung kom han att fängslas av teaterns värld.

– När jag växte upp i Halltorp med min familj fick jag nys om en teaterverksamhet. Jag blev nyfiken att testa det.

Då gick Markus bara i tredje klass. Verksamheten han syftar på var Triangelteatern, en teater han än idag är aktiv i. 

– Jag har alltid hittat på historier, och jag försökte dra med mig brorsan i det, skrattar Markus. 

Hans första roll blev att spela tjuven i kejsarens nya kläder. 

– Jag hade inte många repliker. Men jag kände med en gång att det här ska jag hålla på med. 

Sagt och gjort. När Markus skulle börja sjätteklass flyttade familjen till Lindsdal, och även på den nya orten fortsatte han med teatern.

– När det var dags för gymnasiet kom jag in på estetiska gymnasiet på Jenny Nyströmsskolan. Jag gick inriktning teater men tog även dans som tillval, så jag även fick med den biten. 

Under gymnasietiden var han med i tre, fyra olika teatergrupper.

– Det var väldigt mycket aktivteter och repetitioner på kvällarna, och jag var knappt hemma. 

Efter studenten sökte han till olika scenskolor, bland annat i Malmö och Göteborg. Men konkurrensen är tuff, enormt tuff. 

– Det kan vara hundratals sökande, men bara cirka en till två procent av alla som söker som kommer in. 

I samma veva som han fått nej från samtliga sökta skolor, besökte han en utbildningsmässa. Där tipsades han om utbildningarna på Ölands folkhögskola. 

– Jag tänkte att jag provar att söka dit. Jag kan behöva ha sången mer med mig, och öva mer dans och teater. Det är aldrig fel att testa på olika grunder, och få med sig nya erfarenheter av att stå på scen. 

Han kom in på utbildningen scenkonst I, och efter ett år valde han att fördjupa sig och läsa vidare på scenkonst II. 

– Första året fick man en bra, bred grund. Andra året har man fått mer chans att grotta ner sig i det man verkligen vill.

Och vad han vill är klart.

– För min del är skådespeleriet det viktigaste, det är skådespelare jag vill bli. 

Lina Watanen

Läs hela artikeln i KLT/NT 4 april 2019