”Sjukdomen lärde mig att ta vara på dagarna”

  • sofia

Sofia Sivertsdotter började skriva en reflektionsbok som barn och föräldrar kunde läsa tillsammans. Plötsligt fick texten en egen vilja och istället blev det en barnbok om en katt som saknar sin mamma och längtar efter kattungen.

Kalmar. Med Den vita kattens längtan vill Sofia skänka en inre styrka, trygghet och en känsla av meningsfullhet till barnen. Boken vänder sig till barn från 3 till 6 år och berör allvarliga ämnen som förlust och ensamhet. Den lilla vita katten har förlorat sin mamma och längtar efter en vän. För att slippa känna sig ensam minns han vad mamma lärde honom, tar kontakt med rävarna och skapar trygghet genom en kvällsritual. Boken är illustrerad av Anna Grundberg.
Finns det någon likhet mellan dig och den vita katten?
– Det har ingen frågat mig om innan. Hmm, jag får tänka lite. Jag har mina föräldrar i livet, vilket jag är tacksam för, och jag har och har alltid haft vänner. Men varje kväll numera så använder jag kattens ritual, lägger en hand på magen, en på hjärtat och tar tre djupa andetag. Sedan försöker jag plocka fram tre små guldkorn från den dagen, det kan ju aldrig vara fel. Jag försöker också lära min son den här ritualen. Många barn går och lägger sig med en känsla av oro i kroppen, kan något eller några barn bli hjälpta av min bok är det fint, säger Sofia Sivertsdotter som växte upp i Borgholm, men numera är hon bosatt i Kalmar.
Har du själv katt?
Sofia skrattar till åt frågan.
– Nej, det har jag aldrig haft faktiskt, men däremot hund. Fast jag tycker om katter, det är inte det. Farmor och farfar hade katt och kattungar.
Som 22-åring drabbades Sofia av cancer. Sjukdomen lärde henne att livet är kort, och hon vill ta vara på dagarna.

– Jag tror på varje människas kapacitet att göra skillnad långt bortom sin egen sfär och livstid. Till exempel kan en bok göra skillnad långt efter att dess författare är borta. Ett helgjutet liv kräver regelbunden reflektion, för utan grundade värderingar och en trogen kontakt med vårt inre, går vi lätt vilse.
Sofia säger att det mest centrala i hennes författarskap är naturen. Hon skriver för att upptäcka, synliggöra och uttrycka.
– Jag har en oerhörd lust till skrivandet, att få använda orden. När jag skriver hittar jag toner av livet som jag inte finner utan att formulera dem i ord. Att skriva är för mig att djupandas.

Vilka böcker tyckte du om som barn?
– Tre som jag gillade är Pricken av Margaret Ray. Elsa städar och Lilla Anna och långa farbrorn.
Som ”typisk lillasyster” har Sofia Sivertsdotter alltid vågat gå sin egen väg.
– Jag har bara varit anställd i tre månader, det var på en reklambyrå i Stockholm. Tjänsten var eftertraktad, men jag fick panik och sa upp mig.
Hon har en kandidatexamen i svenska från Stockholms universitet och har studerat vid Poppius journalistskola, samt gått en författarutbildning på Jakobsbergs folkhögskola.
– Jag är också utbildad massageterapeut, yinyogalärare, pilgrimsledare och meditationslärare och har gått ett flertal kurser för Svenska FN-förbundet, Ecpat och Schyst Resande. Jag har varit ideellt engagerad för bland annat Stadsmissionen i Malmö, Coalition for the Homeless i New York och Min stora dag och av tidningen Leva har jag blivit utsedd till Årets driftiga inspiratör och Årets idealist.

Janne Adeen

Läs hela porträttet i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 7 maj 2020

Foto: Jennifer Glantz