Sigrid kan konsten att berätta

  • Sigrid Oldenburg.
    sigridwebb

När Sigrid Oldenburg var liten tyckte hon om att sitta med sina kompisar i en koja och berätta spökhistorier. Berättandet har alltid spelat en viktig roll i hennes liv och under hösten håller hon i berättarkvällar i Kläckeberga lantcafé.
– Jag tycker om att kombinera flera olika sinnen när jag berättar en historia. Och Kläckeberga lantkafé skapar en speciell stämning med den slingrande vägen, kyrkan och den gamla skolmiljön, säger Sigrid Oldenburg.
När höstens mörker börjar falla släcks caféet ner och tillsammans tänder de ljus och kandelabrar medan Sigrid börjar berätta.
– En historia kan vara hur spännande och intressant som helst men den måste beröra för att bli bra. Det är först när historien berör mig som den blir min och jag kan förmedla den vidare.
För att förmedla sina berättelser använder hon sig av bilder.
– För mig blir det som filmer som spelas upp i huvudet och när jag berättar försöker jag att inte beskriva för mycket detaljer. Istället får lyssnarna fylla i och skapa sina egna bilder.
Hon plockar upp gårdens katt som börjar spinna och nöjt trampar runt i hennes knä.
– När jag berättar historier för ett större sällskap får jag så mycket energi tillbaka och det blir en magisk känsla. Då kan jag känna allas närvara till hundra procent och jag märker direkt om jag tappar en av lyssnarna.
Och förmågan att berätta har hon haft med sig genom hela livet.
– Jag inspirerades mycket av min mellanstadielärare som var bra på att berätta och när jag var liten tyckte jag om att berätta spökhistorier.
Sigrid växte upp i Östergötland och när hon blev äldre valde hon att studera till lärare i historia och religion vid universitetet i Kalmar.
– Jag valde att studera i Kalmar eftersom jag tycker om slottet och miljön. Sedan så träffade jag min man här och valde att stanna kvar.
Nu bor hon, hennes man och deras två barn i det gamla 1800-talshuset i Högsrum.
– Vi hittade det här fina gamla huset och det känns helt rätt för oss. Jag gillar att bo på landet och se hösten vackra färger och känna att man lever på vintern när man måste skotta och elda för att få värme.
Efter studierna började Sigrid arbeta på Kalmar slott där hon arbetade med bland annat guidningar innan hon bestämde sig för att starta eget.
– Jag startade eget och arbetar med berättande, guidningar och konsultuppdrag.
Ett av uppdragen är att hålla i berättarkvällarna i Kläckeberga lantcafé och en del av arbetet innebär att hon söker efter nya historier att berätta.
– Jag får historier från alla möjliga håll. Ibland skickar folk hem dem till mig, ibland berättar de historier och ibland hittar jag dem i gamla böcker eller anteckningar som hembygdsföreningar har sparade.
Sammanlagt har hon cirka 200 historier och berättelser nerskrivna på papper i sitt hus. En av dem handlar om munken Eilmar som levde i ett kloster i malmesbury-Abbey.
– Han levde för tusen år sedan och drömde om att kunna flyga. Han började bygga sina egna vingar och flög från klostrets högsta torn.
Eilmar kraschlandade, bröt båda benen och fick sedan flygförbund.
– Men jag tror inte att han såg det som att han misslyckades. Utan jag tror att han var glad för att han ju trots allt hade flugit. Och man kan känna igen sig i det här drivet att han följer sin dröm och faktiskt flög från klostrets högsta torn för tusen år sedan.
Bland hennes samlingar finns också berättelser från den grekiska mytologin, norden och historier från Kina.
– Det är intressant att man ofta hittar samma historier men med lite olika karaktärer beroende på var man bor. Historier från det gamla Sverige kan vara likadana men i Småland där det är mycket skog handlade det om troll, i Bohuslän om jättar och i norr kunde samma historia innehålla vittror.
Men när det handlar om berättelser där goda och onda krafter möts har det nästan alltid samma utgång.
– När en historia handlar om att gott och ont möts så är det alltid populärt att den goda är en person som först är i underläge och sedan går segrande ur striden, säger Sigrid Oldenburg.

Lena Finnas