Sigge och Barbara har levt ett äventyrligt liv

  • siggeDSCN8552 (kopia)

Många människor lever sina liv med stor äventyrslusta, nyfikenhet och oräddhet. Nittioettåriga Sigurd ”Sigge” Månsson och hans fru Barbara i Kalmar, är exempel på sådana människor, som kan få alla oss andra ”vanliga” att avundas deras oräddhet. 

Ibland vet man inte att drömreportaget finns precis framför en. Jag bor på Havsörnen i Kalmar och är ordförande för vår bostadsrättsförening. Den första jag kom i kontakt med när jag flyttade dit var Sigge, som varit föreningens vice värd och styrelseledamot i nästan 30 år, eller sedan husen stod färdiga i början på 90-talet. Inte kunde jag då ana att denne raske 90-åring bar på en fantastisk livshistoria, men nu har jag fått höra den och ska med några få ord försöka dela med mig av den. Givetvis skulle det behövas en hel bok, men jag gör ändå ett försök att porträttera två fantastiska människor på detta uppslag. Sedan är det bara att välja om man vill se det lite som en reseskildring, eller en hyllning till kärleken!

Paret har precis fått sina första ”coronasprutor” med vaccin, vilket gör att vi kan träffas hemma i deras mysiga vardagsrum. Kaffet är nybryggt och upphällt i kopparna och på bordet ligger två tjocka fotoalbum, färdiga att bläddras i och genast börjar Sigge sin berättelse som här är väldigt nedkortad.

– Jag kommer ursprungligen från Johannishus i Blekinge där jag växte upp under andra världskriget, med allt var det innebar med mörkläggningspapper på fönstren och en ständig rädsla för vad som skulle hända om vi blev anfallna. Radion var alltid på så man kunde höra de senaste nyheterna. Pappa var maskinist på sågverket och mamma var hemma med oss barn. Vi var fyra syskon varav jag var äldst, plus ett annat barn som mina föräldrar också tog hand om, berättar Sigge. 

Sysonen såg upp till sin storebror som ibland fick vara ”stand in” för pappan när han var inkallad och låg ute i fält. Oftast visste ingen var han befann sig och de brev som skrevs till honom fick skickas till en fältpostadress! Ibland dök han helt oförutsett upp i full mundering. 

Sigge började tidigt jobba som springschas och som skogsvaktarhjälp och som 15 åring började han på verkstadsskolan i Karlskrona, dit han fick ta sig på cykel de tvår milen enkel tur. I veckorna bodde han inackorderad men på helgerna var han ledig och då var det att cykla de där två milen hem igen.
– Jag spelade fotboll och ofta var det långt till matcherna, men då cyklade jag med fotbollsskorna på. Utbildningen var på två år och eftersom det var ont om arbetskraft, kom i slutet några gubbar och raggade upp oss. För min del blev det jobb som svarvare i Lindås på Stenberg och Flygt och jag fick bo hos länsman i Lindås.
Under den här tiden blev Sigge också sydsvensk mästare i boxning i weltervikt och han mönstrade och fick göra sin militärtjänstgöring på F12 i Kalmar.

Ann-Heléne Thörning

Läs hela artikeln i KLT/NT 1 april 2021