Saras brev till Astrid blev en bok

  • sarawebb

Kalmar
När Sara var tolv år drömde hon att bli skådespelare. Istället blev hon författare, med viss hjälp av Astrid Lindgren. I höstas kom ”Dina brev lägger jag under madrassen”.
Nyligen var Sara i Kalmar och berättade om boken, och sin mångårig brevväxling. Hon är lite tagen över att boken väckt sån uppmärksamhet.
– Min 17-årings tjejkompis berättade att hon inte kunna lägga boken ifrån sig, hon tog med den till skolan.
Det är inte bara ungdomar som hör av sig, utan människor i alla åldrar som blivit berörda av boken,
– Det är helt fantastiskt! Jag är helt chockad, jag hade aldrig kunnat vänta mig detta. Jag hade förväntat mig att man skulle tycka om Astrids brev, men att de tycker om mina!
Och den har utnämnt till Årets bästa bok av tidningen Dagen. Men det är ändå Astrid som är grejen. Hon var en speciell människa.
Sara var med på Bokmässan i Göteborg i höstas och pratade om boken. Det har blivit många framträdanden, så många att Sara just nu är tjänstledig för att berätta om brevväxlingen. Och det har blivit många intervjuer.
– Hur mycket intervjuer som helst. Och alla journalister säger att de tycker att jag var så kaxig som vågade skriva till henne!
När Astrid dog kontaktade Sara hennes dotter.
– Jag tyckte att jag fått låna hennes mamma.
Sara skänkte breven till Kungliga biblioteket. Några år senare ångrade Sara sig. Hon hade visserligen tagit kopior på breven, men hon ville ha originalen. Men så kunde man inte göra. Det gick inte att byta tillbaka. På KB upptäckte Astrid Lindgrenforskaren Lena Törnqvist breven från Sara och ville ge ut dem.
– Då trodde jag att det bara var valda delar som skulle ges ut. Jag ville ta bort mina brev, eller det mesta. Jag hade strukit jättemycket. Men de ville ha allt. Vi satt en hel dag i Astrid Lindgrens lägenhet på Dalagatan. Jag var jätteupprörd, de var så envisa. Till slut sa jag ”tryck vad ni vill”. Det är sju meningar som är borta, varav ett är min mammas telefonnummer.
Hon beskriver att det var en märklig känsla att som vuxen kvinna läsa om sina gamla brev. Sara blev frälst 1977, och i flera år försökte hon omvända Astrid. Kontakterna blir allt glesare, Sara skäms för omvändelsebreven och för att hon tiggt pengar. Astrid hade lovat henne pengar om hon inte började röka, och Sara påminde henne om löftet.
I Saras första brev vädjar hon om hjälp att få en filmroll, och passar samtidigt på att förklara varför hon tycker att Pippi-filmerna var dåliga, särskilt de som spelade Tommy och Annika. Hon skrev också att Emilböckerna var usla. Astrids första brev finns inte bevarat. Men Sara skrev igen, bad om ursäkt och tog tillbaka sina utbrott.
Sara var vilsen och olycklig, Astrid var en världsberömd författare. Ändå hade de en relation som varade i många år. Astrid skriver i breven om sina problem med författarskapet, att hon hälsat på sin sjuke bror och om kriget i Vietnam. Hon kallar Sara för ”min finflicka och ”min duva”.
Som vuxen har Sara funderat på varför Astrid skrev till henne. Kanske kände hon igen sig i den vilsna flickan.
– Jag snodde, skolkade, rymde och bombhotade Epa. Hon var uppvuxen i frireligiösa Vimmerby och blev med barn som tonåring. Det var en fruktansvärd skandal. De upplevelserna gjorde enormt mycket för henne.
Nej, de träffades aldrig.
– Det var en stor grej att ha henne som brevvän.
Brevväxlingen var som intensivast under 70- talet. Totalt skrev Sara och Astrid ett 80-tal brev. Boken är utgiven på Salikon förlag, och kommer snart ut i pocket.

Karin Asmundsson