Rickard från Alsterbro är en riktigt ”tung” rockstar

  • rockstarDSCN6955 (kopia)

Han är ventilationstekniker, make och pappa om dagarna och rockartist på sin lediga tid. Alsterbrosonen Rickard Gustavsson är med i inte mindre än tre rock-konstellationer. Han har turnerat flitigt i såväl i norden, Tjeckien och Tyskland, som i Holland, Italien och Frankrike. Men det är i lilla Alsterbro han hittar inspirationen och kraften till sin musik.

Efter 14 mil om dagen i bil till och från arbetet på Guldfågeln i Mörbylånga, där han jobbar med kyl och klimatanläggningen, är det skönt att komma hem till stillheten i Alsterbro, där han har sin fru och sina barn, men också sin studio och replokal.

Här i byn är han uppvuxen och det var från farmor Greta och farfar Sven, som den första inspirationen kom.

– Gamla psalmer har alltid legat mig varmt om hjärtat. Farfar var duktig att sjunga och var väldigt musikalisk och sjöng i kyrkokören. Så när jag kom hem till dem tog jag fram farmors kastruller och hennes träslevar och bankade och slog. Det var väl så det kom sig att jag blev trummis, säger Rickard och skrattar. 

Frun Rebecka, som är konstnär och yogalärare träffade han också genom musiken och den gemensamme kompisen Simon Rosén, som han spelar med i bandet Crimson Moonlight. 

– Ibland är hela huset full med grabbar som spelar. Vi har släppt och medverkat i ett 15 tal skivor och singlar och jag har skrivit till fyra-fem andra band. 

Men det började med Pantokrator, som är ett kristet death metal-band som bildades på hösten 1996 som coverband till Tourniquet och Mortification. Ordet Pantokrator härstammar från antikens Grekland som på svenska betyder ”Allhärskare”, vilket också är namnet på bandets första EP som släpptes 1998. I det första studioalbumet Blod från 2003, är merparten av låtarnas originaltexter på svenska. I det här bandet spelar Rickard tummor.

– Åker vi på turné får jag ta tjänsteledigt eller semester. Det var lite lättare när jag tidigare jobbade på Smurfit i Nybro som rörmokare, men det brukar lösa sig. Att jag hamnade på Hammarstedts beror på att Smurfit för några år sedan sa upp en massa folk och jag var en av dem. Både pappa och min lillebror jobbade på Hammarsteds och när pappa skadade sig undrade de om jag kunde rycka in och börja jobba där. Det kunde jag, även om jag inte hade någon formell utbildning, berättar Rickard, som aldrig skrivit så mycket musik, som han gjort sedan han började där.

Ann-Heléne Thörning

Läs hela artikeln i KLT/NT 12 november 2020