Resorna öppnade en helt ny värld

  • _MG_4034 kopia

Det är en vårdag som är nästan lite för bra för att vara sann. Solen skiner, det är varmt och hyfsat vindstilla, för att vara på Öland. Gökens ”ko ko” hörs i närheten och på marken syns klungor av orkidéer.

Platsen är den som i folkmun ofta kallas för Kastlösa alvar. Men som egentligen heter Lilla Dalby alvar.

– Fram till 1801 tillhörde all utmark på Öland  inklusive Stora alvaret kungen. Det innebar att ölänningarna endast fick låta sina djur beta här,  berättar Monika Rasch.

1801 upphörde den så kallade djurgårdsinrättningen och istället delades utmarken upp mellan kringliggande byar. Samt en och annan storgård.

– Just det här alvarsområdet gick till byn Lilla Dalby. Kastlösa by valde strandområdet och en  liten sträng på alvaret.

Som arkeolog och Ölandsguide är det historiska något som ligger henne varmt om hjärtat.

– Intresset för arkeologi kommer mycket från mina föräldrar. De bestämde sig för att semestra ute i Europa på 50-talet, och vi barn gick följa med.

Familjen tillbringade många semestrar i bland annat Italien.

– Jag minns att vi var på museer och ute i naturen och tittade på fornlämningar. Det blev givetvis en del bad och annat skönt, men vi skulle alltid se och lära oss något, skrattar Monika.

I fjärde klass fick hon en folkskollärare som ytterligare väckte intresset.

– Hans genuina intresse fick oss elever att bli intresserade av historia. Vi gjorde en del cykelutflykter och fick se saker i verkligheten, inte bara prata om det.

Familjens resor och den inspirerande läraren tror Monika är två kombinationer som ledde in henne i arkeologins värld. Efter  fyraårig flickskola i hemstaden Helsingborg och studenten från samhällsvetenskapliga programmet blev det dock en avstickare med ett års juridikstudier.

Lina Watanen

Läs hela artikeln i KLT/NT 16 maj 2018