Rasmus Arvidsson vill lyfta blicken och berätta

  • rasmusaIMG_2469 (kopia)

Den kinesiske filosofen Konfucius lär ha sagt att människan har två liv. Det andra börjar när hon inser att hon bara har ett.
– För tre år sedan var jag trasig och paranoid. Nu använder jag all min energi till något positivt, familjen och musiken, säger Rasmus Arvidsson, sångare och frontman i Avantgardet som  släpper sitt nya album i november.

Han har hyllats för sina texter där han dels självutlämnande berättar om sitt drogmissbruk och vägen ur det, dels skildrar han de kalla vindar som drar genom samhället i dag. Allt fler människor hamnar utanför det sociala skyddsnätet.

– Jag strävar alltid efter en undantagslös sanning när jag skriver, det är därför jag håller på. Jag vill lyfta blicken och berätta en typ av historia som annars inte skulle berättas. Inspirationen kommer så fort jag går utanför dörren. På ett sätt skulle jag bli glad om jag inte fick inspiration för det jag känner behövs sägas är saker som inte är så bra. Vad jag menar är att det är kul att ha inspiration, men tråkigt när den är grundad på saker som gör en lite ledsen, säger Rasmus Arvidsson och sätter sig tillrätta i skinnsoffan på Skansen i Färjestaden. Soffan är av brittisk modell och det gillar han.

– Det är bästa sorten. Jag är svag för det brittiska. Kulturen och vädret, men också maten, musiken, fotbollen och byggnaderna. Jag har alltid sett mig som mer brittisk än svensk i sättet och brukade åkt dit flera gånger per år. Sedan bodde jag där i fem år och föreställde mig att jag skulle leva resten av mitt liv där.

Så blev det inte. I stället fastnade han i  missbruk. Han flyttade till Belfast för att plugga journalistik, men efter en tid tog drogerna överhanden.  När han lämnade Nordirland för London fortsatte han sin destruktiva livsföring och sjönk allt djupare mot botten. Efter en överdos återvände han till Sverige.

– Jag fick jobb på Barometern och där mötte jag min fru. Hon hjälpte mig att bli nykter och fick mig att satsa på musiken.

Janne Adeen

Läs hela artikeln i KLT/NT 11 oktober 2018