Raine vill leva i 80 år till!

  • Textilkonstnären Raine Navin älskar livet, och är fortfarande nyfiken på allt.
    rainewebb

Raine slutar aldrig att leva
Kalmar

Textilkonstnären Raine Navin fyllde 80 år i somras. Han älskar fortfarande livet även om det kostar på att bli äldre.
– Jag vill leva 80 år till om jag får välja. Jag tycker det är en tragedi att jag börjar närma mig döden, säger han.
Lägenhetsdörren står på glänt och i vardagsrummet sitter Raine Navin och hustrun Gunilla Skyttla. Balkongdörren är öppen och solen skiner in på parketten. Rummet är fyllt av föremål som Raine och Gunilla använder i sitt konstnärskap; stickade huvudbonader, slipsar, garner och tavlor om vartannat. Raine pekar på en docka i lila klänning och berättar att hon sitter och väntar på vernissage.
– Jag är nyfiken på allting. Jag ser och tar på det och sedan blir det någonting, säger Raine.
Numera tar han det lugnt och sitter mycket i den sköna blåa stolen som han fick av vännerna på 80-årsdagen. Han firade sin födelsedag på restaurang Larmgatan 10.
– Inte visste jag att det skulle vara så jobbigt att fylla 80 år. Jag var alldeles slut och nästan medvetslös, säger han och ler.
Kärleksfull mamma
Raine Navin är en av de mest kända textilkonstnärerna i Sverige och har ända sedan barnsben varit intresserad av blommor och textil. Han växte upp i Stockholm, och hans farmor lärde honom rätstickning när han var i femårsåldern.
– Jag hade en lycklig barndom och min mamma var kärleksfull. Hon förstod mig och tyckte jag gjorde fina grejer.
Men Raine funderade och var lite ledsen över att han inte var intresserad av sådant som förväntades av pojkar. Även om han inte tog vid sig så mycket så anpassade han sig ibland.
– Jag kommer ihåg att jag fick två fantastiska stickväskor i julklapp, en brun och en svart, och var jätteglad. Men jag kunde inte gå runt med en stickväska så att den syntes utan jag lade ner den i en annan väska som jag bar runt på.
Efter grundskolan hade Raine ingenting att göra och då ordnade hans far ett jobb till honom på NK:s garnavdelning. Han arbetade också en tid som piccolo på Grand Hotell och på modehuset Sidenhuset i Stockholm. Där stickade han tröjor till fotomodellen Lena Madsén som tyckte att han skulle gå vidare till konstfack, vilket han gjorde.
På 60-talet gick han på konstfack och blev antagen som fröken Raine Navin.
– De trodde jag var en tjej. Det var en fantastisk tid och där träffade jag Gunilla. Hon tog mig med storm, säger Raine och lyser upp.
Sedan dess har konstnärsparet varit oskiljaktigt.
– Vi har varit snälla mot varandra, och det gäller att hela tiden vara nyfikna på varandra. Du är så härligt rolig, säger Raine och ler mot Gunilla.
”Ingen är som vi”
Efter konstfack har Raines långa karriär rullat på. I samma stund som han tog examen fick han arbete på Östergötlands Hemslöjd. Det var sedan Raines chef på hemslöjden som fick honom att flytta till Kalmar. Hon gav lovord om Raine till Kalmar Hemslöjd.
– Mitt vikariat höll på att gå ut och de sökte någon i Kalmar. De anställde mig på en fast tjänst utan att fråga mig. Det var andra tider än nu.
Raine var kvar på hemslöjden i drygt 15 år, en kraven ökade med åren. Det passade inte Raine.
– 60-talet var en underbar tid. Det var öppet och fritt. Jag trivdes väldigt bra på hemslöjden, men till slut var det dags att sluta.
Raine fortsatte sitt fria konstnärskap och har i dag en gedigen meritlista; flera stora konstutställningar och i många år har han och Gunilla varit efterfrågade som föreläsare. I oktober ska han och Gunilla föreläsa på Monica Strandbergs galleri. Föreläsningen heter ”Ingen är som vi” och handlar om deras konstnärskap och livserfarenheter.
Vad hade du gjort om du inte blivit textilkonstnär?
– Hade jag haft förutsättningar hade jag velat bli pilot. Det skulle vara underbart att lyfta upp i skyn och bara flyga iväg, säger han och drömmer sig bort.