Promenerar för vänskap, hälsa och gemenskap

  • _MG_4854

Man vet aldrig vad som händer på ens färd i livet. Saker händer, överraskningar sker. Något som är värt mycket för många handlar om vänskap. Vår tidning har mött ett gäng damer som vandrar tillsammans i livet, genom såväl med- som motgångar.

Algutsrum. Jag står på parkeringen, en bit från historiska Gråborg. Det är gott om folk  i rörelse denna söndag. Jag väntar på fyra damer. En skåpbil parkerar intill min bil, och ut kliver en dam som jag antar är en av de fyra. Mycket riktigt, när hon ser kameran hängandes på min axel kommer hon fram och presenterar sig som Cke Lavér.
– De andra är på väg, säger hon snabbt.
Under tiden småpratar vi. Jag frågar hur det kommer sig att vännerna vandrar ihop.
– Allt började med att jag såg ett foto som Marianne lade ut på Facebook. Hon hade lagat fin middag och dukat med blommor och ljus. Så skrev hon ”och så sitter jag här ensam och äter”, berättar Cke och tillägger.
– Inget problem att lösa det, tänkte jag. Vi är många som lever ensamma, så kallade ”soloätare”, och som gärna skulle äta ihop med andra.
På tal om andra, Marianne Martinsson och Anneli Ersbacken ansluter.
– Det blir bara vi idag. Cecilia hade mycket så hon hinner inte komma, förklarar Marianne och syftar på den fjärde
damen, Cecilia Kilbride.

Trion tar på ryggsäckarna,  går mot vandringsleden, samtidigt som samtalet om Facebookinlägget om att äta ensam fortsätter. Inlägget blev början på att fyra väninnor, alla singlar, började ses hemma hos varandra, var tredje vecka.
– Den vi träffades hos fick bestämma om vi skulle laga mat ihop, eller om man ville ha maten klar när alla kom, säger Marianne.
Middagarna började hösten 2019.
– Det är underbart att sätta sig ner med vänner, prata och äta ihop, säger Cke.
Några månader efter träffstarten slog coronan till. När gänget inte längre kunde ses på samma sätt bestämde de sig för att pröva ett nytt koncept.
– Vi började promenera ihop, varannan söndag, säger Anneli.
Trion ler och säger att dagens utflyktsmål är lite speciellt.
– Det var faktiskt här vid Gråborg som vi gjorde vår första vandring, säger Cke.
– I april någon gång, var det väl? Det var lite mer vår då än vad det är nu, tillägger Anneli.

Under året som gått har gänget tack vare sina söndagsvandringar fortsatt kunna ses och hålla kontakten. Men alla fyra har känt varandra sedan långt innan matträffarna drog igång. Det handlar om en över 20 år lång vänskap. Några har till och med känt varandra i närmare 35 år.
– Jag drev från 1986 och sju år framåt en vegetarisk restaurang i Resmo, Klockaregårdens kök. Ibland behövdes extra personal, till exempel vid julbord, och då hoppade Marianne in. Det blev början på vår vänskap, säger Cke.
De möttes även när Marianne läste en kurs på Capellagården, och Cke lärde ut om syrade grönsaker och surdeg.
– Cke inspirerade mig, det är hon som är grodden till surdeg, skrattar Marianne, som idag är en välkänd bagerska.

Anneli och Cke träffades för första gången av en ren slump. Anneli som ursprungligen är från Hedemora i Dalarna, ville efter många år i Stockholm, flytta ner till Öland med sin man. Även Cke hade siktet inställt på Öland, efter att ha bott 15 år i Holland.
– Vi var spekulanter på samma hus. Men jag tyckte huset luktade för mycket inrökt och gammal gubbe, skrattar Anneli.
Huset det handlade om var före detta folkskolan i Resmo. Cke valde att slå till. Anneli med sin dåvarande man hamnade i Eriksöre.
– Vi var på jakt efter mycket uthus och gärna stenlado, och hittade ett ställe i Eriksöre. Där startade vi ett bronsgjuteri.

Alla damerna är kulturutövare med ett stort kulturintresse och har under årens lopp kommit nära varandra i olika sammanhang, i olika konstellationer. När de vandrar pratar de om smått som stort, om allt och ingenting.
– Oh ja, vi har alltid något att prata om. Vi är alla fyra också väldigt naturintresserade, säger Anneli.
Av just den anledningen blir det ett och annat stopp under promenaden. Cke försvinner in i skogen en kort stund för att titta på ett nedfallet, murket träd. Anneli och Marianne hittar grankotterester från en ekorres måltid.
– Ibland går vi två och två, och så växlar vi. Ibland går vi alla fyra bredvid varandra. Och vi sitter alltid alla ihop och fikar, säger Marianne.
Vissa stunder kan det vara helt tyst.
– Vi behöver inte alltid prata. Att gå tysta bredvid varandra, det kan man göra när man har känt varandra länge, säger Cke.
De andra nickar och säger att en del människor blir besvärade av tystnad, men i det här sällskapet faller det sig helt naturligt. Många steg har avklarats och vi har kommit fram till Jordtorpsåsen.
– Våren är så vacker. Och snart blir det ännu vackrare när vitsipporna och orkidéerna blommar, säger Anneli.

Lina Watanen

Läs hela reportaget i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 11 mars 2921