”När jag ser in i objektivet kommer jag nära livet”

  • DSC_0051 kopia

Marion Wenz i Söderåkra är en sökare. Hon letar ständigt efter det unika, så att hon kan dokumentera det med sin Leica.

– Kameran är alltid med mig. Jag tycker om att stå lite vid sidan om och betrakta. När jag tittar in i objektivet kommer jag mycket nära livet, förklarar hon.

Marion och hennes svenske man Leif Godemark bor med sina två hundar i en villa i Söderåkra. De bosatte sig där 2006, tidigare bodde de i Tyskland, Marions forna hemland. Där arbetade Leif med husbyggen.

– Leif är min mentor. Han är kritisk, men det är bra. Det är så man lär sig. Och jag har hela tiden haft egna idéer också, säger Marion.

– Ibland när vi är ute och kör bil ber jag Leif att köra långsammare så att jag hinner se omgivningarna. Kanske finns där något som jag vill ta en bild på, något som är annorlunda och därför väcker mitt intresse.  Ibland åker vi runt timvis för att hitta bra motiv.

Marion har arbetat som industriekonom. Fotografering är hennes hobby, en hobby som hon lägger mycket tid och engagemang på. Hon började med en liten automatisk kamera, plåtade, plåtade och plåtade igen. Gradvis utvecklade hon sitt kunnande och fick ett allt bredare register. Senare skaffade hon en Nikon, i dag använder hon en Leica.

– Den är tung att arbeta med och ingen nybörjarkamera, det tog mig ett tag att komma underfund med den. Kan man inte fotografera är det ingen mening med att ha en Leica. Men nu tycker jag att den är ett bra verktyg. Det var Leif som en dag sa till mig, ”du ska ha en riktig kamera”. När jag tittar in i objektivet och zoomar känner jag att jag kommer mycket nära livet.

Marion sparar sina bästa bilder, vissa skickar hon till tävlingar. Hon har en egen studio i hemmet, där fotograferar hon människor och djur, eller människor med djur. Djurintresset avspeglar sig hennes fotograferande.

– Jag har alltid tyckt mycket om djur. Vi bodde i en hyreslägenhet så jag fick inte ha hund. Då lovade jag mig själv att jag skulle skaffa hund när jag blev vuxen.

Janne Adeen

Läs hela artikeln i KLT/NT 17 augusti 2017