Museet blir extra levande med berättelser direkt från verkligheten

– Det unika med Kalmar sjöfartsmuseum är att du inte bara får se en massa föremål. Du träffar även människor som själva har kopplingar till sjön, och som kan berätta om livet ombord. 

Det säger Claes Wollentz, ordföranden för stiftelsen Kalmar sjöfartsmuseum.

Claes Wollentz och Anders Andersson är båda aktiva med Kalmar sjöfartsmuseum. Här tillbringar de många ideella timmar för att få verksamheten att gå runt. De skojar om att det är tur att Anders i alla fall bor nära, faktiskt i samma hus. Museet består av fyra rum. Vi slår oss ner i rummet där hylla efter hylla längs väggarna är fulla med böcker om allmän sjöhistoria. 

– Majoriteten har en lokal prägel. Här finns även gamla loggböcker, säger Claes. 

Det finns en hel del unika och välbevarade föremål i museets ägo.

– Kalmar har alltid varit en stad präglat av sjöfart och handel. Sjöfartsföreningen bildades 1934 och är en av de äldsta i landet, säger Claes och tillägger.

– Föreningen startades av prominenta Kalmarborgare och sjökaptener som tillhörde stadens toppskick. 

Anders och Claes säger med glimten i ögat att idag får vem som helst vara med i föreningen. I samband med föreningsstarten började föremål samlas in. Till en början hade man ingen egen lokal, utan utställningar arrangerades bland annat ihop med Kalmar läns museum på Kalmar slott. På 1940-talets början ändrads det, men innan den historien påbörjas hörs knarrande fotsteg från den gamla trappen som leder upp till museet. Hans Rosengren kliver in, slår sig ner och hakar på i samtalet.

– Martina, änkan efter Wilhelm R Lundgren, bodde i Göteborg men var Kalmarflicka. Hon uppvaktades om ett hus som var till salu för 100 000 kronor, som sjöfartsföreningen var intresserade av, berättar Hans. 

Pengar fanns det nämligen gott om i Lundgrenfamiljen. Wilhelm var den som 1904 grundade rederi AB Transatlantic, vilket i sin tur blev Svenska Amerika-linien, S.A.L. Och även han hade starka kopplingar till Kalmar län.

– Wilhelm var ursprungligen från Söderåkra. Han blev en av Sveriges tre ledande skeppsredare, säger Hans. 

Söderåkrasonen var prästson, nummer åtta av nio barn. 

– Han ansågs omöjlig i skolan och sattes till sjöss för att lära sig vett, säger Anders. 

Många kunde nog aldrig då ana vad Söderåkrasonen skulle åstadkomma. Dessvärre fick Wilhelm själv aldrig uppleva hur hans rederi blev S.A.L. då han dog 1914, endast 58 år fyllda. Årtionden efter skeppsredarens död kontaktades änkan Martina. Hon donerade pengar till sjöfartsföreningen som kunde köpa fastigheten där museet än idag huserar i. 

– I samband med det, 1942, bildades stiftelsen Kalmar sjöfartsmuseum. Stiftelsen äger fastigheten och ansvarar för museet med dess samlingar, förklarar Claes. 

– Alla jobbar vi för att visa upp och förädla den rika skatt som finns här, säger Anders. 

Trion betonar att Kalmar sjöfartsmuseum är ett renodlat sjöfartsmuseum.

– De som är riktigt intresserade och kunniga av ämnet ser kvalitén i de föremål, modeller, tavlor och annat som finns i samlingarna, säger Claes.

Han nämner Lenita från Bergkvara, en modell byggd av Victor Carlsson från Gökalund i Torsås kommun. 

– Vi hade besök av folk från Sjöhistoriska museet, det är personer som sett mycket. En av dem sade att Lenita kan vara den finaste modell han någonsin sett, säger Claes. 

 

Lina Watanen

Läs hela ertikeln i KLT/NT 26 augusti 201