Mr P är Mats Wedins objudna gäst som vägrar att flytta

  • MrP

”En gäst har till mig flyttat in i huset vårt. Och med olika saker gjort mitt liv mera svårt. Stel, skakig och hamnar lätt i stress, är ord som nu är vanliga i mitt liv och gör så att jag lever under ständig press. Jag skriver några rader så att ni kan förstå och vem vet, kanske hjälper det att få lugnet och glädjen att bestå.

Här i huset finns det rum för två, men det är inte dig, Mr P, som jag syftar på.”

Så inleder mannen framför mig, en av sina texter som han för ovanlighetens skull skrivit i diktform. Mats Wedin, som precis som vi alla andra, såg det som en själklarhet att få vara frisk och som så många andra levde ett häktiskt liv, drabbades i sina bästa år av en sjukdom som bestämde sig för att stanna kvar i hans kropp.

– Jag kallar min oinbjudne gäst för Mr P, säger Mats, som tagit galghumorn till sin bästa vän och sitt bästa vapen.

Mats föddes för 53 år sedan i Hultsfred som sladdbarnet i en syskonskara av tre. I 20-årsåldern flyttade han till Kalmar och började jobba på Birkenäs vårdhem, vilket resulterade i att han också började plugga till vårdare på Stensöskolan, som i sin tur ledde till en fast pooltjänst.

– Herregud vad man lärde sig mycket under den tiden. Visst, man gjorde inte alltid allting rätt, för man var väl inte lika erfaren och pedagogisk då, men man gjorde det med hjärtat, säger Mats, som har varit kvar i organisation sedan 1987 och haft många olika uppdrag inom vården. Han lärde sig möta människan och har blivit en riktig ambassadör för sitt yrke. Så pass att han till och med i många år jobbat som yrkesambassadör. En uppgift som bland annat inneburit att han åkt runt till olika skolor och talat för sitt yrke och hälsat på praktikanter och stöttat dem ute på sina praktikplatser. Idag är han anställd som handledare inom socialförvaltningen och hjälper bland annat arbetsgrupper inom LSS och de som jobbar med diagnosproblematik. Han jobbar halvtid och det på grund av att han för fyra år sedan drabbades av Parkinsons sjukdom. Han hade precis startat egen firma som handledare, då han märkte att två av hans fingrar började domna.

– Jag trodde först att det var något med nacken och började söka på datorn. Men en riktig man googlar inte sjukvårdsupplysningen 1177, han googlar Fonus direkt, säger Mats självironiskt och lägger upp ett stort gapskratt.

Tills lut blev det förstås ett besök hos läkaren som först också trodde på något sorts nackproblem. Tills han bad Mats att le och hans eget leende stelnade. Han såg nämligen att Mats ena mungipa hängde och trodde han fått en stroke.

Ann-Heléne Thörning

Läs hela artikeln i LT/NT 10 september 2020