Mjukaste mohairen kommer från Skåningsmåla

  • angorawebb2
  • angorawebb3
  • angorawebb4
  • angorawebb5
  • anborawebb1

Skåningsmåla
196 smyger upp och gosar med Birgitta Arnesdotter.
– Getter brukar vara reserverade, men hon är lite speciell, säger Birgitta och kelar med henne.
196 är en angoraget. I Skåningsmåla strax utanför Alsterbo finns en av landets få flockar av angoragetter. För snart 20 år köpte Birgitta Arnesdotter och henens man Mats den lilla gården och började med getter. Numera finns också får i hagarna. Birgitta är intresserad både av djur och av textil, och här kombinerar hon de båda intressena. Hon har också ett annat arbeta, som handläggare för kemikaliesäkerhetsfrågor på länsstyrelsen.
Getternas fibrer spinns till mohairgarn, som är ett glatt, silkigt, slitstarkt, malsäkert, smutsavvisande och slätt garn som liknar silke till strukturen.
Slitstarkt och tunt
– Mohair har en fantastisk slitstyrka, det är lätt att färga och kan spinnas till tunna starka garner, säger Birgitta
Det tar tid att producera mohairgarn, och råvaran är dyr. Därför blir mohairgarnen förhållandevis dyra.
– Köper man billiga textilier så är det alltid någon annan som får betala, antingen med låga löner eller med dålig miljö, eller både
och. Här vet man vad man får och hur djuren har det.
Å andra sidan är garnerna dryga. En härva räcker till en sjal.
Ett av uthusen är affär och utställningslokal. Där finns både garn, entrådigt och tvåtrådigt, naturfärgat och i regnbågens hela spektrum, och färdiga produkter som stickade plagg och vävda plädar. Hon har också tagit fram egna modeller som passar till garnen. Men det allra största delen av mohairen stickas till strumpor och sockor.
Smarta getter
Birgitta menar att getter är lite högdragna, lite egna och inte särskilt sällskapliga. De är smartare än fåren, som också går i hagen. Där fåren vilar i gräset, gärna nära varandra, ligger getterna på stenarna där de har uppsikt över vad som händer. Getterna är bedårande söta med korkskruvslockar.
En angoraget har hår nästan överallt och allt är bottenull. Benen och mage är ulliga till skillnad från fåren och en fin get har massor med lockar som faller ner över ögonen. Det är mycket jobb med djuren. De ska fodras och skötas om, och klippas två gånger om året. Det är komplicerat att klippa getterna eftersom de har päls över hela kroppen. En killing ger vid första klippningen mellan 700 gram och två kilo, det är den finaste fibern som kallas kidmohair. En vuxen get kan ge upp till fyra kilo. Mohair delas in i sju grupper efter fibergrovlek, från den finaste kidmohair till den vuxna getens hår.
Jämfört med ull är mohairen inte fet, den filtar sig inte och den tar åt sig färg vid färgning mycket lätt. Fibrerna – som kallas hår, inte ull – skickar hon till spinnerier i Danmark eller England, eftersom det inte finns något spinneri i Sverige som hanterar gethår. Mohairgarnet blandas med 25 procent merinoull för bättre struktur eftersom ett rent mohairgarn så småningom faller isär.
– I våra garner har vi noga kontroll att det inte förekommer mulesing bland de fåren.
Mulesing är bruket att klippa bort hud kring analöppningen på får, för att förebygga angrepp från blåflugor. Det är vanligt i Australien. Kritikerna menar att det är djurplågeri.
Fåren ger både ull, kött och fällar. Birgitta säljer lammkött, men getköttet äter familjen upp själv, i form av köttfärs. Utomlands är killingkött en delikatess.
Skåningsmåla mohair finns på facebook. Birgitta gör täta uppdateringar och man kan följa livet på gården. PÅ hemsudan finsn också
Gårdsbruken är öppen när familjen är hemma, men det är säkrast att ringa först. Birgitta tar också emot studiebesök, där hon berättar om angorageten och mohair. Under betessäsongen visar hon hur en vallhund fungerar.
I höst kommer Skåningsmåla mohair att delta i Fårets dagar på Borgholms slott i slutet av september, samt på julmarknaderna på Kalmar slott, Borgholms slott samt Bergvara gård, Växjö.

Karin Asmundsson