Med sin konst skapar Leila en egen verklighet

  • leila

När Leila Perikala lämnade Iran för Indien fick hon byta språk, samma sak när hon kom till Sverige. Konst behöver däremot inte förklaras i ord eller översättas, konst är ett språk i sig.
– Jag älskar tanken på att man kan skapa sin egen verklighet med konsten, säger hon.

Kalmar. Leila Perikala bor i Kalmar, men ateljén finns i Rinkabyholm. Så fort hon har tid över ägnar hon sig åt att skapa. Då försvinner hon in i det hon gör och blir uppslukad av arbetet.
– När jag målar är jag i en annan värld, då kan ingen stoppa mig. Då känner jag mig fri. Jag målar mest när jag är glad, men det händer att jag är arg eller ledsen när jag kommer hit. Jag har alltid haft mycket fantasi och för mig handlar konst om just det. Här i ateljén glömmer jag allt annat och blir lugn.

Konsten har alltid varit en viktig del av hennes liv.
– Jag målade, tecknade och skapade redan när jag var liten. På gymnasiet studerade jag design och sydde mina egna kläder. Att förstå bildspråket är naturligt för mig.  Jag älskar tanken på att man kan skapa sin egen verklighet med konsten. I mitt arbete vill jag skapa en känsla av frihet och av en annan värld.
Leila växte upp i Shiraz i Iran. När hon var tio år omkom hennes pappa i en bilolycka. Hennes mamma är författare och hamnade i onåd efter kritiska texter om regimen i Iran. Hon flydde till Indien medan Leila blev kvar i Iran i ytterligare några år.

– Jag gifte mig tidigt och fick barn, två pojkar som i dag är 31 och 28 år gamla. Min man är läkare och han arbetade i en by. Jag ville studera, men då hade jag tvingats flytta till Teheran och lämna min man ensam med barnen. Det ville jag inte.
Leila och hennes familj hade det gott ställt i Iran, men när hon och sönerna flyttade till Bangalore i södra Indien fick de kämpa för att få ekonomin att gå ihop. Maken arbetade då i Libyen och att föra över pengar därifrån till Bangalore kunde ta flera månader.

– Folk trodde att vi var rika eftersom vi var utlänningar, men det var en tuff tid för oss. Vi levde enkelt, som studenter. Det var svårt att hitta jobb i Indien, men mamma och mina syskon hjälpte oss. När jag började ställa ut och sälja tavlor fick jag in lite pengar, dessutom jobbade jag som privatlärare. Jag är en positiv person, men när vi knappt hade pengar till hyran var jag deppig och orolig för mina barn.
Leila har en master i fine arts från Bangalore. Hon studerade måleri, skulptur, grafik och grafikdesign.
– Jag var äldst i klassen, jämnårig med lärarna. Men det var en bra utbildning. Jag tycker det är roligast att måla, men då och då gör jag skulpturer i stället. Jag är inte så mycket för teori, jag är mer praktiskt lagd. Att plugga ligger inte för mig, jag behöver skapa, kan inte bara läsa.
För 17 år sedan kom Leila och hennes familj till Sverige.

Janne Adeen

Läs hela reportaget i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 30 januari 2020