Med näsa för roligheter

  • Rosemarie Holmström har skrivit En doft från det blå skåpet, en samhällskritisk kabaré.
    Rosemariewebb1

KALMAR
När Rosemarie Holmström föreslog att Lokalteatern skulle göra kabarén ”En doft från det blå skåpet”, visste hon precis vad hon ville göra.
– En politisk kabaré med nya texter till gammal kabarémusik. Jag ville göra en föreställning om tillståndet i riket.
Några arbetslösa människor i Fas 3 sitter ett rum och väntar på jobbcoachen som aldrig kommer. Det är ramen för föreställningen ”En doft från det blå skåpet”, som har premiär på Stensökrogen. Texterna har skrivits av Rosemarie Holmström
– Det blir sketcher och mycket musik. Det ska bli en rolig föreställning, men i bakgrunden ligger svärta. Jag visste innan vi började vilka ämnen jag ville ta upp och försökte hitta en form för det. Det bärande i kabarén är väl min känsla av att egoism har blivit vår nya statsreligion.
En kabaré med politiska undertoner är något Rosemarie Holmström velat göra i flera år.
– Men det har kommit andra saker i vägen. Det viktiga är att det blir roligt även om ämnet är allvarligt. Jag tycker humor är bäst om man inte är övertydlig och om den fungerar på flera plan.
Vill vara lågmäld
Musiken har hon till stor del hämtat från 1920- och 1930-talet.
– Jag har skrivit nya texter på gamla melodier. Jag tycker mycket om den musiken. Något som alltid gör mig på gott humör är att lyssna på Max Raabe.
Max Raabe och hans Palatsorchester har firat stora triumfer på kontinenten genom att på ett autentiskt sätt framföra gammal kabarémusik, men också genom att i den stilen göra egna versioner på moderna låtar. Andra favoriter som Rosemarie Holmström också lånat musik av är Karl Gerhard och Ulla Billquist.
– Jag vill vara lite mer lågmäld den här gången. Medlemmarna i Lokalteatern har sina rötter i rocken. De har testat annan typ av musik, som i Schlagerfrossa, men innerst inne har de stort rockhjärta. Därför blir det intressant när de får pröva något annat.
Ett långvarigt samarbete
”En doft från det blå skåpet” fortsätter hennes samarbete med Lokalteatern, vilket tidigare resulterat i bland annat ”Proggfrossa”, ”Schlagerfrossa” och en föreställning byggd på Nils Ferlins texter, ”Klättergroda”.
– Det började med ”Proggfrossa”. Då hade gruppen först valt ut 30 låtar och jag skulle skriva något som höll ihop. Det var inte så svårt, för jag bodde själv i kollektiv i rätt många år. Det var bara att plocka fram de karaktärer som fanns där och skruva det en smula.
Till hennes förebilder när det gäller text hör Tove Jansson, och Tage Danielsson. Hon gillar också deckarförfattare som Dorothy Sayers (”för dialogerna”) och John Dickson Carr och hans humoristiska historier om sir Henry Merrivale.
– Jag är en ivrig omläsare. Jag läser nog hellre om en bok som jag vet är bra än jag tar mig an en ny.
Bra med växelbruk
Rosemarie Holmström är både bildkonstnär och författare. Hon arbetade i många år som journalist innan hon blev lärare på Fojo (Fortbildning för journalister) i Kalmar. Hon har skrivit böcker, bland annat om hur man botar skrivkramp och hur man gör bra tidningsrubriker. Fortfarande håller hon då och då kurser på Fojo.
– Jag tror att det är bra med växelbruk. Men är man konstnär eller kulturarbetare förutsätts det ofta att man är monoman och bara sysslar med en sak. Det tycker jag är lika dumt som när man bara tar högskoleutbildade kulturarbetare på allvar. Det bästa är nog om man också har andra erfarenheter. Jag tror inte på broilers i något sammanhang.
Hon har sin egen målarateljé i en källare ett kvarter från sin bostad.
– Det var en båtbyggare som höll till där tidigare. Det är stort, billigt och nära.
För ett par år sedan slutade hon på Fojo och satsade helt på att vara bildkonstnär och författare.
– Att undervisa och träffa folk var fortfarande roligt, men all administration samtidigt som jag skulle göra tavlor till ett par,tre utställningar om året och skriva böcker blev för mycket. Att försörja mig på det här var inget jag någonsin hoppats på. Det var inget för mig när jag var yngre. Jag tyckte nog kultur var…överklassnöje.
Där hon definitivt ändrat uppfattning.
– Jag har sökt något som jag trodde att jag först skulle hitta i politiken och sedan i journalistiken. Numera tror jag att det är kulturen som har kraften att fungera som ögonöppnare.