Malins får håller landskapet öppet

  • lammwebb

  • lammwebb2jpg

  • lammwebb3

 

Det är Malins får och lamm som håller markerna kring Långasjö öppna.
– De lever ett meningsfullt liv, de gör nytta. Och inget lamm går till slakt som inte är beställt.

Malin Lundqvist Gunnarsson driver Långasjö Lamm på Långasjö Östregård.
– Ibland frågar folk hur jag kan äta kött från djur jag känt. Jag förstår inte hur man kan äta kött från djur som man inte vet hur de har haft det. De får ren obesprutad mat utan tillsatser och gifter, säger hon.
Hela verksamheten är KRAV-certifierad.
Hon har 120 tackor Gotlandsfår och tre avdelsbaggar. På sommaren blir det tillsammans med lammen cirka 300 får.
–  En trevlig ras som ger både kött, ull och skinn.
De fungerar också som landskapsvårdare.
– Nyligen var jag på en resa till småländska höglandet, och kom hem därifrån beklämd. Hela Småland håller på att växa igen, det är så sorgligt när man ser de övergivna gårdarna.
Malin bor tillsammans med mannen KarlJohan och deras fyra barn på Långasjö Östregård, barnen är den tionde generationen på släktgården. Hennes man jobbar inte med gården, han har eget företag i trävarubranschen. Sedan några år tillbaka arbetar Malin heltid med lammen, efter att jobbat som lärare i 16 år. Hon är uppvuxen på Voxtorps gård söder om Kalmar där hennes bror och svägerska driver ekologiskt jordbruk med grisuppfödning.
– Jag trodde aldrig jag skulle bli fårbonde. Jag har rest och jobbat med annat, men beslutet växte fram. Jag har gjort ett aktivt val att leva det här livet.
Gården ligger i utkanten av Långasjö, mitt i utvandrarbygden. Men Karl-Johans förfäder lyckades ändå försörja sig på de steniga markbitarna.
– Man känner verkligen historien.
Hon pratar fort och intensivt om vikten att hålla landskapet öppet, och att äta så giftfri mat som möjligt.
– Det är mitt engagemang för den svenska landsbygden och för giftfrimat som gör att jag orkar hålla på. Det är väldigt bundet, och det är ett stort ansvar att ha så många djur. Men samtidigt är det en enorm frihet. Jag följer årstidernas växlingar, det är väldigt stimulerande med årets olika arbetsbördor.
Mitt i vintern är det tämligen lugnt på gården. I november släppte Malin in baggen, eller baggarna, hon har tre avelsbaggar, till respektive tackgrupp.
– Jag har en fin avelsbesättning. Det är ganska mycket administration för att hålla rätt på stamtavlorna.
I slutet av januari skannas tackorna för att se hur lamm varje tacka väntar. Den första fårklippningen är i slutet av februari, det tar två dagar eftersom flocken är så stor. Fåren klipps två gånger om året, och ullen skickas till Toarps säteri där den sorteras, spinns och tvättas, och skinnen skickas till Tranås.
I april börjar lamningarna, och då jobbar hon periodvis dygnet runt och hela året ser hon till djuren ett par gånger om dagen. Alla dagar.
– Det här är en ganska ursprunglig ras, och det är så fiffigt att de lammar när betet innehåller jättemycket näring. Lammen är kräsna, de äter bara det allra finaste och godaste. Har gräset blivit för högt och torrt ratar de det. Och framåt hösten, när gräset innehåller för lite näring, då slaktar man.
Rik blir hon inte.
– 120 tackor försörjer inte en fyrabarnsfamilj. Det är svårt att få lönsamhet, och det är tur att jag var van vid en lärarlön, skrattar hon.
Malin jobbade i 16 år som lärare innan hon för två år sedan beslutade att jobba på gården. Svärfar har haft får ända sedan 60-talet, och Malin köpte besättningen av honom 2007
Med svenska mått driver Malin en stor fårgård, genomsnittsbesättningen är 27 tackor. Internationellt är hennes gård liten, på Nya Zeeland finns det gårdar med 2000 – 3000 tackor.
Den svenska konsumtionen av lammkött har nästan tredubbats på 20 år – men produktionen hänger inte med. Därför importeras 70 procent av det vi äter, det mesta från Nya Zeeland. Det sista året har den svenska lammproduktionen gått ned,
Sommartid betar djuren ute. Vintertid går de också ute, mest för att få frisk luft och motion, men de äter ensilage och kravgodkänd pellets. Eget spannmål går inte att odla i trakten.
– Det beror på vildsvinen. Det spelar ingen roll hur noga man hägnar, de tar sig igenom. Vildsvinen är det största hotet mot verksamheten.
Den 12 april ordnar Malin Öppen gård.
Tills dess ska debutboken vara klar. Den heter Tekla och fåren, och det är en fotografisk faktabok för barn. Dessutom håller hon med att ta fram recept för lamm. En del finns på hemsidan, www.langasjolamm.com. Där finns också hennes blogg, där om arbetet med djuren och livet på gården.
Det var premiär förra året för Öppen gård.
– Det kom över 300 personer på en dag! Folk stannade i timmar och klappade lamm och kaniner. Jag tror att det var för att det är på riktigt.

Karin Asmundsson