Lustgården är platsen där alla får vara som de är

  • _MG_9304 kopia

Lustgården är ett passande namn på gården i Lövshult. För en grupp lindrigt utvecklingsstörda är gården nämligen rena, rama paradiset på jorden. 

På Lena och Thomas Karlssons gård pågår i veckorna ett viktigt arbete. Ett arbete som sker i tysthet. Inte på gården, för här är fullt liv, skratt och ståhej. Men få personer utifrån känner till arbetet.

– Vi startade i februari 2006, ganska exakt på dagen för tolv år sedan, säger Thomas.

Verksamheten det handlar om är så kallad grön omsorg, daglig verksamhet i lantlig miljö.

– Jag jobbade som ambulanssjukvårdare och insåg att jag inte längre var 25 år. Jag kläckte idén om grön omsorg till min fru, som då jobbade som fritidsassistent på Högalids folkhögskola, berättar Thomas.

Frun nappade på idén, men det kom att ta två år från tanke till verksamhet. Många tillstånd och upphandlingar skulle genomföras i samråd med Kalmar kommun.

– Vi tog tjänstledigt från våra jobb för att satsa heltid på verksamheten. Det var tvunget, det är en satsning man inte gör halvhjärtat. Det är allt, eller ingenting, menar Thomas.

Samtidigt var det en tuff första tid där paret investerade mycket egna pengar i projektet.

– Det var en jätteomställning i livet. Men det är ingenting som vi ångar, absolut inte. Det här är en värdig avslutning på ett långt arbetsliv, menar Thomas.

Allt rullade på. Varken Thomas eller Lena kom att återvända till sina tidigare arbetsplatser.

Paret bjuder på kaffe och vi slår oss ner i matsalen. Varje vardagsmorgon anländer deltagarna med buss. Då väntar frukost och genomgång av dagens schema.

– Det är viktigt med struktur, rutiner och planering för deltagarna. Har de inte koll på situationen kan de bli oroliga säger Lena.

Lina Watanen

Läs hela artikeln i KLT/NT 15 februari 2018