Lejla hjälper barn i Fillipinerna

  • lejla

Kalmar/Cebu City
Hon sa upp sig från jobbet och åkte till Filippinerna för att hjälpa utsatta barn.
Förra året fick hon in nästan 40 000 kronor på den första välgörenhetsgalan.
– De pengarna har räckt jättelänge, säger Lejla Crnkic.
På söndag är det dags igen för en gala med mat, musik och dans för barnen i Cebu City.
– Jag har inget direkt svar på varför jag gör detta, men jag har alltid haft den här önskan. Jag minns när jag var liten och mamma läste Flickan med svavelstickorna och jag grät för att världen var så grym. Jag minns den sagan mycket bättre än Rödluvan och Pippi Långstrump.
När Lejla var elva kom hon till Sverige tillsammans med familjen på flykt undan kriget i Bosniken.
– När just jag överlevt måste jag göra något, jag tror absolut att min bakgrund spelar in. Det är klart att det påverkar att ha varit så här nära döden varje dag, säger hon och måttar precis framför ansiktet.
Varje helg, och när det behövs i veckorna arbetar hon på ett barnhem i Cebu City, som är landets näst största stad.
Förra hösten ordnade hon den första välgörenhetsgalan, med dans och mat. På söndag blir det dans och mat – och musik. Emilia Amper, som är en av landets främsta nyckelharpister ger konsert tillsammans med Olle Linder.
Höja standarden
– Vi gick på högstadiet ihop, och har fått kontakt igen på Facebook.
Pengarna hon fick in på den första galan har bland annat gått till höja standarden på barnhemmet.
– Vi har renoverat toaletterna. Det var stopp i dem. Så gott som alla barn har mask, sp det var absolut nödvändigt. Vi har också använt en del pengar för ett ge barnen mjölk och frukt. Frukt är jättedyrt. En del medel har gått till pedagogiska material, och olika aktiviteter. Vi har också ett näringsprogram när vi delar ut mat till behövande.
Barnhemmet är ett drop in- hem, den första anhalten för barn som behöver skydd.. I genomsnitt finns där 25 barn, men det varierar kraftigt. Under ett år passerar mellan 200 och 250 barn.
– Vi ger skydd tills man hittat ett nytt hem. Många av barnen har levt hela sina liv på gatan. Det är ingen sluten anstalt barnen måste trivas annars sticker de. Många av dem har aldrig sovit i sängar eller inomhus.
Från tre år
På centret finns barn från tre år och uppåt.
– När det gäller finns ingen åldersgräns, den äldsta har varit 19. När det gäller pojkar tar vi helst inte tonårspojkar, många flickor har blivit sexuellt utnyttjade.
Barnhemmet drivs av lokala aktörer, och det är problem med finansieringen. I våras fick personalen ingen lön på två månader, för att barnen skulle få mat.
Filippinerna är ett katolskt land.
– Förbud för p-medel och för abort. Det föds barn hela tiden, och befolkningen ökar snabbast hos de allra fattigaste.
Hon visar ett foto som har som bakgrundsbild på mobilen, två skrattande pojkar i färgglada kepsar.
– Det är otroligt psykiskt krävande att arbeta på centret men samtidigt krävs det så litet för att de ska skratta, en ny mössa eller en fest. Trots vad de varit med om är de ändå leende!
Lejla är född i Bosnien 1981. Efter högstadiet i Torsås blev det Stagneliusskolan, humanistisk linje. Hon är utbildad gymnasielärare i svenska och religion.
– I slutet av vårterminen 2011 sa jag upp mig. Jag ville testa att jobba som volontär, det är en dröm jag haft länge.
Hon hade sparat pengar. Tillsammans med sambon som har ett eget företag och som kan jobba på distans åkte hon till Filippinerna.
Hon bloggar om sitt liv på www.vagabonds.se

Karin Asmundsson