Ledare: Rapport från Kuba

Jag har under julhelgen varit på semester i Kuba. Jag är naturligtvis ingen Kuba-expert men har ändå gjort en hel del iakttagelser om landet i fråga. Kuba är en av de kvarvarande kommunistiska diktaturerna och det märks när man är i landet. Det finns några plus men många minus när man ser på landet. Den första frågan man bör ställa är ska man åka till landet? Jag tycker man ska åka. Jag var i öststaterna innan kommunisterna föll och en gradvis demokratisering infördes. Besök och utbyte med ett antidemokratiska land tror jag är bra.
Det vore önskvärt att medlemmar i de socialistiska partierna besöker landet då får man en insikt i när staten/partiet ska bestämma allt. Det bör också noteras att regimen innan var en militärdiktatur under Batistas ledning, en mycket korrupt regim där USA: s maffia var en av intressenterna.
Fortfarande 55 år efter Castros revolution så domineras denna händelse i all information. Visst finns det något område där Kuba har lyckats: Man har i princip utrotat analfabetismen, man har god sjukvård och det tredje området man satsat på är militären. Man måste också värdera USA: s bojkott och Sovjetunionens fall som gav Kuba stora problem.
Men det finns fortfarande stora problem i landet. Två valutor, en inhemsk och en för turismen. Underhållet på fastigheter och vägar får svenska kommuner och vägverket att framstå i lysande dager. Mycket slum i Havanna. Många amerikanska 50-talsbilar men i grunden är det en ekonomisk fråga. Datortrafiken är mycket begränsad. Semesterhalvön Varadero är stängd för kubaner. Tänk er att vi skulle stänga av Öland och bara låta den besökas av utlänningar?
Kuba har alltid varit känt för rom, socker och cigarrer och det dominerar fortfarande.
Kuba satsar nu på turismen och har en oerhörd potential med bra väder och bra bad och en del historia. En turism från USA skulle ge ett stort uppsving. Det påfallande är dock att alla vackra byggnader i Havanna är byggda före Castros övertagande.
Kuba har tvingats börja öppna något för privata initiativ men i motsats till Kina så har man inte öppnat för privata initiativ där Kina har en rå kapitalism men håller hårt om kommunistiska styret. Nu är det snart bara Nordkorea och Kuba som enligt gamma modell är kommunistiska diktaturer.
Det Kuba behöver är mera av mångfald, en social marknadsekonomi, ett miljötänk och att man öppnar för mer internationella investeringar. Det behövs också en demokratireform. Varför är alla kommunistiska partier livrädda för fria val? Om man tror på sin politik och man har folket med sig så vore det inget problem, men man vet man inte kan vinna ett fritt val.
Inom några år kommer säkert även kommunismen i Kuba att falla. Det skulle vara bra för människorna i detta vackra land.

Stig Davidson