Ölandsfrälst arkeolog kämpar för världsarvet

  • _MG_6724 kopia

– Utveckling är ett måste, annars kommer världsarvet inte att finnas kvar. Det säger Emma Rydnér. Som världsarvssamordnare har hon många frågor på sitt bord.  – En knäckfråga är hur vi både ska bevara och utveckla södra Ölands odlingslandskap.

Det är måndag morgon. För Emma Rydnér, världsarvssamordnare på Mörbylånga kommun, är allt lite rörigt. De senaste två arbetsveckorna har skiljt sig något från det vanliga. Nyligen samordnade hon Nätverksträff världsarv i Sverige för ett 80-tal deltagare. Och förra veckan gick resor både till Göteborg och Stockholm, för att prata om bland annat vattenbrist.

– Nu ska jag komma ikapp vardagen, skojar hon.

Titeln världsarvssamordnare avslöjar inte så mycket om vad hon jobbar med.

– Vänta ska du få se min titel på engelska, ler Emma och går iväg.

Hon kommer tillbaka med sitt visitkort och en kasse innehållande broschyrer om världsarvet.

– World heritage coordinator of agricultural landscape of southern Öland, läser hon på visitkortets engelska sida.

På den svenska sidan står det världsarvssamordnare, södra Ölands  odlingslandskap.

– Mitt jobb sträcker sig både nationellt och internationellt. En stor del handlar om förmedling. Att vara ute och informera om världsarvet, till exempel på skolor, äldreboende eller asylboenden.

I arbete ingår även den viktiga frågan om markanvändning.

– Området ägs och drivs av jordbruksföretag. Lantbrukarna har använt marken på samma sätt under århundraden, även om  arbetet idag sker med  moderna traktorer. Marken måste odlas och betas för att den ska bevaras, samtidigt som det sker en ständig utveckling som vi måste hänga med i.

Emma säger att det är en stor knäckfråga, att både bevara och utveckla.

– Landskapet måste underhållas. Men vi står inför många utmaningar där exempelvis mjölkpriser och vattenbrist påverkar.

I arbetet med att bevara det unika området gäller det att samarbete.

– Det är samarbeten hela tiden, överallt och med alla.

Emma kom till Mörbylånga kommun 2013, då hon fick jobb som kultursamordnare.

– I botten är jag arkeolog. Och innan jag kom till Mörbylånga jobbade jag som informatör på Kulturparken Småland i Växjö.

Hon har även jobbat på Historiska museet. Gjort utgrävningar i Gråborg med Kungliga vitterhetsakademien. Jobbat som museilärare på Eketorp med Riksantikvarieämbetet. Berättandet och att förmedla kunskap har alltid varit i centrum för henne.

 

Lina Watanen

Läs hela artikeln i KLT/NT 11 maj 2017