Katterna är Ulla-Britts liv

  • Morris och Ulla-Britt

Vilket djur som präglar Ulla-Britt Reinhardts liv är det ingen tvekan om. På väggarna sitter bilder och teckningar av katter. Eftersom hon just nu har en kull ungar snor det omkring inte mindre än åtta katter i bostaden.
– Jag har alltid haft katt sedan jag var liten. Min fritid går till katterna och Calmare Kattklubb, säger Ulla-Britt Reinhardt.

Lindsdal. Samtalet i köket hemma hos Ulla-Britt inramas av katter som kommer in, vill bli klappade och gosade med och sedan antingen går eller lägger sig i närheten. De tre kattungarna hänger kvar större delen av tiden, nyfikna på allt som händer. Ulla-Britt Reinhardt är ordförande för Calmare Kattklubb. Hennes intresse för katter har funnits hela livet och har gjort raskatter och uppfödning till stora intressen. Den ras som Ulla-Britt Reinhardt föder upp kallas helig birma.
– Det har jag gjort i 30 år och jag håller fast vid den rasen. Jag är inte färdig med den. Den där hundraprocentiga katten har jag inte fått fram ännu.
Det beror kanske delvis på att helig birma är svår att föda upp till att få rätt utseende. Men för Ulla-Britt Reinhardt väger birmakatternas fördelar helt klart över.
– De är inte fullt så långhåriga som en perser, vilket gör att man inte behöver ägna så mycket tid åt pälsvård. Sedan är det en trevlig, nyfiken ras som tycker om att vara med. De är väldigt kärvänliga. Man får aldrig vara i fred.

Ulla-Britt Reinhardt ställer ut katter, men det är inte därför hon har dem.
– Jag tycker mycket om helig birma just för dess temperament. Alla fungerar inte som utställningskatter, men man behåller dem ändå bara för att de är trevligt sällskap. Många som sysslar raskatter placerar om de kattungar som inte kan används i utställning eller avel. Så gör inte jag. Jag har dem hela livet. Man har dem först och främst för att man tycker om dem som individer.
Sedan kan man använda till avel eller utställningar. Det är sannerligen inte alla katter som passar för att bli utställningskatter.
– En av mina katter, Blossom, gillar inte utställningar alls. Hon står inte ut med att bli fasttagen eller alla dofter och ljud som är vid en utställning. Sedan har jag hennes motsats, Morris, som älskar att få visa upp sig.
När hon har kattungar blir det en del försäljning, men de inkomsterna kommer inte varje år.
– På 30 år har jag haft 15 kullar med kattungar.  Det blir alltid mycket jobb.

En av hennes birmakattungar kostar rätt mycket pengar men då har den stamtavla och är registrerad via riksförbundet Sverak. De som försöker att hitta en utställningskatt billigt riskerar att åka på en nit.
– Det händer att folk som är nya och försöker komma in i utställningsvärlden blir pålurad en korsning.  Det tror att det är en raskatt även när det är två olika raser som korsats. Eller att det är en ny ras, för det finns det bedragare som påstår. Men sådana katter är i praktiken vanliga huskatter. De finns inga stamtavlor eller någonting.

Joakim Carlsson

Läs hela artikeln i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 14 juni 2018