Karin kämpar mot spöket som vill bestämma

  • KJJIMG_7890 (kopia)

Karin Jessen Jakobsson har kämpat länge mot en allvarlig ätstörning. Hon beskriver det som ett spöke på axeln, ett spöke som försöker ta makten över hennes liv.
– Det var sjukdomen eller livet, jag valde livet. i dag mår jag ganska bra, fast jag är långt ifrån frisk. Men de senaste två åren har jag gjort en väldig resa med mig själv. 

Nyligen ställde hon ut på Smedjan i Smedby, bilder med korta texter. Materialet finns också på hennes Instagramkonto. Det handlar om ätstörningar, psykisk ohälsa och om att öppna upp för samtal om hur vi mår innerst inne.

– Jag har fått jobba mycket med sig själv i det här materialet, det har varit rehabilitering för mig. Jag vill och behöver dela min historia, mina erfarenheter. Kanske kan det på hjälpa någon annan, men först och främst gör jag det för min egen skull. Vi får inte låta oss luras av de tillrättalagda uppdateringarna på Facebook där alla är glada. Men så ser livet inte ut för de allra flesta av oss. Jag har fått kämpa så mycket mot mitt spöke som sitter på min axel och vill bestämma över mig. Spöket säger tro inte att du är någon, tro inte att någon vill se dina bilder eller höra din historia.

Av sin storasyster Stina fick hon pennor och en anteckningsbok.

– När hon gav dem till mig sa hon, det här tror jag du kan ha nytta av. Då satte jag igång att berätta och skriva av mig. Innan brukade jag vara ute och promenera flera timmar varje dag, det var mitt sätt att stänga av. Men vid det här tillgället var jag inlagd och fick inte gå ut. Därför blev jag tvungen att lyssna på vad det var som snurrade i mitt huvud.

I januari 2017 ramlade Karin mer eller mindre ihop. Hon var slut både fysiskt och psykiskt.

– Jag vägde 40 kilo när jag skrevs in. På sjukhuset sa de, antingen lägger vi in dig eller så dör du. Jag fick helgen på mig att fundera. Jag trodde att jag skulle kunna vända det på egen hand. Stina var med mig då, hon höll mig uppe. Jag blev sedan kvar på medicinkliniken i tre veckor.

Janne Adeen

Läs hela artikeln i KLT/NT 4 april 2019