”Jag tycker det är så roligt att jag spelar och spelar”

  • max

I Birgittakyrkan hörs musik från en cembalo. Vid tangenterna sitter Maximilian Björklund.  
Så snart han börjar spela blir han ett med musiken.
– Jag har ju vuxit upp med musiken och mitt intresse väcktes tidigt, säger Maximilian som drömmer om att bli dirigent.

Kalmar. Maximilian är 14 år och har en passion för klassisk musik, han satsar helhjärtat på den. Så snart han började förstå hur pianot är upplagt kunde han höra melodier och direkt spela dem på pianot.
– Jag vet inte hur gammal jag var då, säger han.
– Fyra eller fem år, svarar mamma Signe.
När Maxi, som föräldrarna kallar honom, var så liten att han ännu inte lärt sig gå, älskade han att krypa omkring i logen medan pappa Thomas sjöng på operascenen.
Kvällarna då mamma Signe övade med kören fick Maximilian vara med i babyselen.
Numera kompar Maximilian när Thomas sjunger.
– Mitt nörderi, eller vad man ska kalla det, i klassisk musik började för tre-fyra år sedan, innan dess lyssnade jag en del på popmusik eftersom andra gjorde det. Jag tycker det är så roligt att jag bara spelar och spelar.

Maximilian sitter vid pianot flera timmar varje dag, och han kan inte gå förbi ett tangentbord utan att spela på det. Vid skolavslutningarna spelar han orgel.
Att det är många som lyssnar tycker han bara är roligt.
– Min favoritkompositör är Mozart. Han skrev mycket som är väldigt bra. Det är svårt att i ord beskriva olika tonsättare, men Mozart var ett geni och det är en utmaning att försöka tolka honom. Inte tekniskt, utan dynamiskt, man kan tolka honom på så många olika sätt.
Vad tycker du om filmen Amadeus?
Maximilian skrattar till.
– Det är kanske min favoritfilm. Jag vet inte hur många gånger jag har sett den.
– Kanske 150 gånger, säger pappa Thomas. Maxi kan varenda replik i filmen och varenda musikstycke som spelas, han kan massor om Mozarts rival Salieri. Han känner också till mycket om Mozarts liv, han har läst en massa om honom och andra kompositörer förstår därför mer om varför musiken låter om den gör. Vad som skedde i tonsättarnas liv när de komponerade sina kända musikstycken.

När Thomas var i motsvarande ålder såg hans musikintresse helt annorlunda ut, han spelade då bas i punkbandet Cute Craniums i Kalmar.
– I tonåren hade jag ingen tanke på klassisk musik. Men några år senare, när jag var i 20-årsåldern, drabbade den mig totalt, det var en översköljning. Det är svårt att förklara exakt hur det var, men man söker sitt uttryck och plötsligt hittar man något, säger Thomas och knäpper med fingrarna för att illustrera hur de klassiska tonerna fick det att klicka i honom.
När Thomas började få svårt att hitta en pianist att träna med inför konserter, blev Maximilian hans ackompanjatör.
– Innan dess hade vi olika sätt att närma oss musiken, men när Maxi var 12 år hade vi vår första gemensamma konsert. Vårt samarbete har verkligen utvecklats och blivit professionellt. Jag känner igen mig i mycket av det som Maxi går igenom. Det bästa med Maxi är hans öra. Jag har bra gehör, jag hade nästan högst poäng när jag sökte till Musikhögskolan. Men jag har inget gehör om jag jämför med dig, säger Thomas och tittar beundrande på sin son.

Janne Adeen

Läs hela reportaget i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 19 december 2019