”Jag tröttnar aldrig på att spela gubben Pettson”

  • IMG_5293 kopia

 44 år har Ingemar Bernthsson varit diversearbetare i nöjesbranschen, som han själv kallar det. I bostaden har han en imponerande garderob med gamla scenkläder och en skohylla som Imelda Marcos skulle blivit avundsjuk på.

– När man sätter på sig skorna och hatten, då blir man den karaktären, säger han.

Det är smålänningen i honom som får honom att spara på skor och kläder.

– Smålänningen och praktikern. Man vet aldrig när sånt kan komma till användning igen, säger han.
Första gången som Ingemar Bernthsson steg upp på scenen och uppträdde mot betalning var i Alsterbro 1974, då var han 19 år.

– Det var jag och Anneli Jonsson. Men när vi hade spelat en kvart kom det en man upp på scenen och gestikulerade att vi måste sluta. Det visade sig att det skulle spelas en pjäs, ett skådespel av Vilhelm
Moberg. Skådespelarna var otåliga. De stod ombytta och svettades nere i pannrummet.

Planen var annars att unge Ingemar skulle arbeta i möbelindustrin. Men trots den rumphuggna
debuten blev scenen hans arbetsplats.

På nyårsafton 1982 medverkade han för första gången i en Kalmarrevy, Hatten av för 83 hette den. Han slog igenom direkt och lovordades i lokaltidningarna. Östra Smålands reporter beskrev då 27-
årige Bernthsson som ”Några delar Thor Modéen spetsat med Sten-Åke
Cederhök”. En hyllning som heter duga. Men Bernthsson själv var blygsam och tyckte att tidningen tog i lite väl mycket. Självdistansen har han
behållit och han titulerar sig ”diversearetare i underhållningsbranschen”.

Fast hans CV går inte av för hackor. Bernthsson har varit med i uppskattningsvis 200 produktioner.

– Något åt det hållet, jag håller inte räkningen.

Någon oro för framtiden hyser han inte. Som frilans har han förmågan att ta dagen som den kommer och inte grubbla för mycket.

Janne Adeen

Läs hela artikeln i KLT/NT 18 januari 2018