I Kyrkeby bränner man sprit med lagen på sin sida

  • DSCN0477 kopia

Ända sedan 1771 har det i Kyrkeby Bränneri i Vissefjärda, i omgångar bränts sprit. Efter flera år i malpåse såg ett gäng ideella eldsjälar till att starta bränneriet igen. I höstas kunde de med stor succé och rykande åtgång lansera tre olika sorters brännvin. Allt tillverkat enligt gamla recept och traditioner.

Bränneriet i Kyrkeby ägs av Vissefjärda Hembygdsförening och är Sveriges enda producerande brännvinsbränneri. Det drivs av ett gäng eldsjälar som en gång om året kommer att bränna brännvin precis som man gjorde förr. På närproducerad potatis, citron från affären, enbär från lokala enbuskar och med arbetskraft från bygden. För att klara hela processen krävs det 15 man för att se till att potatisen förvandlas till klara droppar i de numrerade och signerade halvlitersbuteljerna med sortnamnen: Kyrkeby citron, Kyrkeby ettan och Kyrkeby enbär.

De första leveranserna gick till systembolagen i Emmaboda, Lessebo och Nybro, där köerna med köpare ringlade långa för att komma över de attraktiva buteljerna. Hittills har 2 700 flaskor sålts och mer råsprit finns kvar att förädla.

– Det är inget bestämt ännu, men vi tror att vi kan få fram en ny leverans till påsk eller midsommar, säger styrelseordförande Göran Persson, när han tar emot tidningen för en rundtur i bränneriets gamla byggnader, som ligger vackert placerade invid Lyckebyåns strand. Det äldsta huset som är det pyttelilla rödfärgade bränneriet som startades 1771, genomgår precis en renovering. Det är faktiskt så att Kyrkeby bränneri är Vissefjärdas enda byggnadsminne.

– Under mitten av 1771 brände man 40 liter sprit om dagen. På den tiden var brännvin som mjölk är för oss idag. En sup till frukost, middag och kvällsmat. Men 1772 kom ett beslut att all bränning till hemmabruk skulle förbjudas. Men fogden på Kyrbeby, Gösta Persson, var listig. Han hade hört att Gustav III skulle färdas till Karlskrona och då måste passera Norra Kyrkoby gård, (som det då hette) och skickade ut folk för att stanna honom. Gustav III bjöds in på mat och dryck och senare lät fogden resa en sten som minne av besöket. Förmodligen var det något löfte av kungen under denna middag som ledde till att Kyrkeby fick rätten att fortsätta bedriva sin verksamhet trots statligt monopol. Det var bara Kalmar slott och Kyrkeby som på lagligt vis fick denna rätt, berättar Göran Persson.

Ann-Heléne Thörning

Läs hela artikeln i KLT/NT 11 januari 2018