I Bäckebo vet precis alla vem Wim är

  • wimDSCN4121 (kopia)

Egentligen är Wim en förkortning av det långa namnet Wimalawathie. Men det är aldrig något som Wim Bengtsson själv presenterar sig som, utan är bara ett namn i passet. Född i Sri Lanka men boende i Sverige sedan 48 år tillbaka, är Wim svenskare än svensk, med uppdrag i såväl det samhälleliga livet som i politiken.Nämner man namnet Wim i Bäckebo med omnejd, vet alla vem det är. Med uppdrag i Damklubben Bäckebo GOIF, Trädgårdsamatörerna, Röda Korset, Tingsrätten, PRO, Socialdemokraterna och i självaste Kommunfullmäktige är det kanske inte så konstigt.
– Jag föddes i Sri Lanka norr om Colombo på den östra sidan. Min familj var inflyttad dit efter att staten delat ut tomter och hus till folket. Vi hade kokospalmer, papaya och citrusträd, berättar Wim som var nummer två i en syskonskara av fem barn.
Wim växte upp och tog sig igenom skola och gymnasium och ville helst av allt börja jobba. För att förbättra sig gick hon kvällskurser och fick där kontakt med finansministerns fru som ville att hon skulle komma och hjälpa till med deras barn.
– Jag började som barnflicka och bodde tillsammans med dem. Efter ett tag fick jag genom dem kontakt med en läkarfamilj i Sverige som undrade om jag kunde åka till dem i Sverige och vara Aupair i två år. Så 1970 åkte jag dit på vinst och förlust, säger Wim och skrattar.
Kvinnan i familjen var en norsk vårdlärare och mannen dansk läkare och de bodde då i Kinna med sina barn.
– Jag flyttade till familjen i Kinna och bodde där några månader innan det gick vidare till Nättraby med familjen. Där bodde jag i nästan två år. Under den tiden träffade jag Ronny Bengtsson. I Januari 1975 följde jag med familjen till Köpenhamn och i oktober flyttade jag tillbaka till Sverige. I samma månad gifte jag mig med Ronny och flyttade till Kalmar.
Ronny jobbade på sågen i Bäckebo och pendlade varje dag. Snart fick paret Bengtsson ett par grabbar i rask takt. När ett hus var till salu intill sågen i Bäckebo, slog de till och köpte det och blev Bäckebobor. Nästan med en gång började hon jobba för Röda Korset.
Wim började jobba inom vården och studerade på Stensöskolan i Kalmar där hon utbildade sig till barnskötare. När hon var färdig fick hon tjänst på Birkenäs. Efter yngste sonens födelse 1988 sökte Wim en nattjänst på jungmansgården och arbetade natt i 25 år.
– I oktober har Ronny och jag varit gifta i 45 år och båda två har vi gått i pension, säger Wim som dock har haft svårt att sitta still och ganska snabbt hamnade i politiken för socialdemokraterna. Därför är hon numera ersättare både i fullmäktige och i flera nämnder. Dessutom har hon under några år också varit nämndeman i Tingsrätten.
– I hela mitt liv har jag varit en engagerad föreningsmänniska. Klassmamma under alla år som barnen var små och med i Röda Korset och Husmodersföreningen som inte längre existerar. Jag är också med i damklubben, där jag hjälper till och kokar kroppkakor och i kiosken. Och så hjälper jag daglediga att laga mat.
Sitt hemland Sri Lanka besöker Wim inte så ofta och senast var 2003. Hon saknar förstås hemlandet ibland, men vill gärna se andra länder också och har varit i såväl Japan som i USA. När hon var liten var klasskillnaderna stora i Sri Lanka och det fanns i princip fattiga eller rika. Något som hon hatade, men tror har blivit bättre.
– Det är ödet som gör att allt blir som det blir och att vi nu sitter här och pratar. När jag kom hit till Sverige var jag ett exotiskt inslag, men så är det inte längre. Nu finns här människor från världens alla hörn.
Wim häller upp kaffe och bjuder på kakor som hon själv har bakat. Svenskare än så kan det väl nästan inte bli!

Ann-Heléne Thörning

Läs hela artikeln i KLT/NT 19 mars 2020