I Alsterbro bor en riktig racerstjärna

  • bil

Han har kört med racerstjärnor som Ronnie Peterson, Stefan Lill-Lövis Johansson och Gunnar Nilsson på Nürburgring och Hockenheimring i Tyskland och varit såväl Sverigemästare som Europamästare i formel 3. I racersportkretsar är Alsterbroaren Håkan Alriksson en riktig legend.

Alsterbro. Här hemma är han kanske mest känd för att på 1970-talet med sin Lotus Elan, tillhört den absoluta toppen i Sverige inom racersporten. Jag träffar 74-årige Håkan Alriksson i det stora garaget i Alsterbro, där den forne racerkungen lagt ner många timmar av sitt liv och fortfarande lägger ner timmatal på att meka med racerbilar. Men allt började med att han som ung grabb hemma i pojkrummet i Alsterbro, läste tekniktidningar för att han drömde om att bli flygare.
– Jag har ju alltid gillat teknik och av en tillfällighet kom jag i lag med en massa andra kompisar som höll på med att meka och trimma bilar, när jag läste verkstadsmekanik på en skola inne i Kalmar. Det blev praktik på Liljas och där fanns förstås folk som höll på att ”leka” med bilar. Jag började åka på tävlingar och det gick riktigt bra, berättar Håkan som började med något som hette ungdomens rattmästerskap.

Det var MHF som genom att anordna manöverprovstävlingar hade avsikten att ”bättra på” ungdomarnas färdigheter i körteknik. Han klarade manöverproverna väldigt bra och började tävlingsköra och ställa upp i tävlingar riktigt på allvar.
Tävlingen var upplagd så att de genom olika
lokaltävlingar kvalificerade sig till distriktstävlingar där för att kvala vidare till länsfinal. Segrarna i länsfinalerna, landet runt, möttes sedan i en riksfinal. För Håkan var det premiär 1965 och resultatet blev tredje plats i riksfinalen och fram till 1971 blev det i riksfinalerna två andra placeringar, en femte plats och fyra segrar. Dessutom deltog han också i andra motororganisationers manövermästerskap.

Segrarna under åren 1968-71 radade upp sig det blev dags att prova på racingen.
– Man kunna vinna en bil och andra fina grejer. I en tävling blev jag tvåa och vann 2000 liter bensin i pris. Det gjorde att jag hade gratis bensin under hela lumpartiden. Jag tränade och vann allt. Tre bilar, en Amerikaresa och ett Grand slam. Tränade två timmar om dagen året runt i en typ vanlig standardbil. Vill man vinna måste du göra som alla andra fast lite bättre, säger Håkan som alltid kunnat plocka fram det där att vara lite bättre. Han menar att det gäller att följa sin plan och inte låta sig distraheras av annat utan ha full koncentration på sin uppgift.
– En racerbil kan alla köra, men de flesta är inte ens i närheten av att köra fort, säger Håkan.

En gång vann Håkan en Fiat 128 i pris i en riksfinal. Den tog han hem och bytte mot en formel Ford Elan, som var en liten racerbil.
– Jag ville köpa en Lotus 61 Formel Ford, men jag hade inte pengarna. Så jag körde full satsning i tävlingen, vann och bytte till mig racingbilen mot Fiat 128:an.
Resultatet premiäråret 1971 blev totalt femte plats i RM (märkesklasser som exempelvis formel Ford fick inte kallas SM enligt Svenska bilsportförbundets regler).
– Man måste köra så fort att man knappt vågar. Att bli tvåa duger inte, det är bara okej, säger Håkan med ett litet leende och menar att tävlingsmomentet egentligen bara är ett enda slit och bygger på kontrollerat vansinne, mod utöver det vanliga och ett jäkla anamma.

Ann-Heléne Thörning

Läs hela reportaget i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 5 mars 2020