I 50 år sköt stridsplanen skarpt på östra Öland

  • flyg

Först lätta bombplanet B17, sedan jaktplanet J21 som kallades ”Tvestjärten”, därefter ”Tunnan”, Lansen och sist Draken. Fem generationer svenska stridsplan från Kalmars flygflottilj F12 som har dånat över övningsfältet i Sandby. Och på östra Öland finns nästan lika många generationer män, vilka som unga letat efter tomhylsor och blindgångare dagar då det inte var övningar.

Sandby. I år går försvarets arrende av Sandby skjutfält ut. Fältet har används av F12 från slutet av 1940-talet fram till flottiljens nedläggning 1980, därefter tog F17 i Kallinge över fältet och övade här till mitten av 1990-talet. Under de sista tio åren har försvarets professionella bombletare sanerat området såväl på land som i vattnen utanför. Främst hittades 20 och 30 millimeters granater och delar från raketer. Nu när försvaret ”lämnar tillbaka” marken är den garanterat fri från OXA, som är militär förkortning för oexploderad ammunition. Det var under andra världskriget som F12 bildades och behövde ett övningsfält för bombfällning och skjutning.

I Sverige fanns då en oro för den stora grannen i öst, vilket på Ölands östra kust avspeglade sig i bland annat privata spaningstorn och egna skyttevärn. Markägarna i Sandby hade inte heller något emot flygvapnets närvaro och arrenderade gärna ut. Rädslan för krig bidrog också till att Sverige satsade stora pengar på försvaret, och vårt lilla land hade bland de fem största flygvapnen i världen. Tio gånger större än idag, med nästan femtio divisioner och totalt tusen flygplan.
Det är en siffra som är svårt att föreställa sig nu, en fridfull dag här nere vid stranden nedanför Norra Sandby.
– För en ung grabb var flygets intensiva övningar naturligtvis exotiskt, säger Per-Åke Johansson som växte upp i Södra Sandby några kilometer bort.
– Det var spännande att undersöka ammunitionen man hittade, det fanns många olika sorters laddningar. Jag minns en som innehöll någon sorts strängar, som man kunde göra en liten raket av, som flög några meter.
När röd flagga var hissad sköt flyget skarpt, då visste alla att hålla sig på avstånd. Men söndagar var aldrig några övningar, det var en bra dag att undersöka fältet. Visst fanns en insikt att det var förenat med livsfara att skruva isär explosiva saker, men det var ju också det som lockade. Nu ett halvsekel senare konstaterar Per-Åke att bygdens pojkar nog haft tur.
– Mig veterligen hände det aldrig någon olycka.

Per-Åke kom att gifta sig med Eva, och paret bosatte sig i Färjestaden men tillbringade somrarna i Södra Sandby, säger Eva.
– Vi packade alltid bilen första dagen på barnens sommarlov, och körde dit och var sedan där hela somrarna. Elva somrar i rad.
Sista somrarna susade jetplanen förbi. Så hade det inte varit i Per-Åkes ungdom.
– Under propellerplanens tid var det istället ett ständigt surrande i luften, de hade kort inflygning och cirkulerade runt. Men sedan kom de snabbare jetplanen, och de fick gå in och ta rätt kurs redan över Kalkstad och Lenstad för att få in rätt sväng.

Piloterna skulle hålla sig över stora markeringar på marken. Den första låg öster om Ekelunda och den andra norr om Södra Sandby.
– Övningarna var ofta på förmiddagarna och för att inte få solen i ögonen utan mer från sidan flög många lite mer söderut, och då kom de precis över vårt hus, säger Per-Åke och konstaterar att det dånade ordentligt.
Eva berättar att hon en sommar blev så irriterade att hon tog luren och ringde F12, och blev då kopplad direkt till chefen för flottiljen, överste Stålhandske.
– Jag blev lite förvånad, men han var trevlig och förstående och skulle ta upp det.
Men ett samtal gjorde naturligtvis ingen skillnad. På östra Öland fortsatte planen ge full gas när de gick ner och avlossade sina salvor. Målet fanns nära stranden. Det kunde vara stridsvagnsattrapper, stora trätavlor eller Nisses sjöbod som F12 köpte in i samband med att arrendeavtal skrevs. Per-Åke visar högen av sten och jord där sjöboden stod. Lite längre norrut vid strandkanten fanns ytterligare en bod, bakom den två mindre byggnader som F12 låtit bygga. En med rundat plåttak och en liten betongbunker där markpersonalen kunde sitta under flyganfallen.

Oddbjörn Andersson

Läs hela reportaget i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 24 maj 2017