Hoppas fortfarande på mirakel i Orrefors

– Visst känns det lite sorgligt för mig som gammal orreforsare att glasbruket läggs ner, säger Stig Allan Johansson. Sedan 34 år är han lärare på Riksglasskolan.
Stämningen i Orrefors känns dämpad. Efter en lång era kommer bruket snart att för gott slå igen sina portar.
Orrefors har alltid de främsta glaskonstnärerna och de skickligaste glasarbetarna varit knutna.
I dag är det nästan bara ungdomarna på glasskolan som håller stämningen uppe inne i hyttan.
Stig Allan som nu är inne på sin 68:e termin, för en pipa till läpparna och blåser det varma glaset med lätta puffar.
Den tionde juli stängs skolan efter bara något år i glasbrukets lokaler. Han vill absolut inte att skolan ska behövas lägga ner och om allt går som det ska kommer den också att flyttas till Pukeberg.
– Men det beror säkert mycket på om Linnéuniversitetet bestämmer sig för att ha kvar designutbildningen där. Annars tror jag inte kommunen lägger till de pengar som behövs. I dagsläget är det 44 elever som går en utbildning på glasskolan och de som börjat den måste få slutföra den, säger han.
En bit bort håller Sophie Lund och Johanna Söderberg på att blåsa glas. De är från Skåne och Halland och går bägge på en Komvuxutbildning.
– Jag har alltid varit fascinerad av glas och vi som går här gör det mer för passionen för glaset, än för att eventuellt få ett jobb efter skolan, säger Johanna, som ändå tror att hon i framtiden kommer att få jobb på någon studiehytta.
Vid en robot längre in i hyttan jobbar några av de sista mannarna med att göra formgivet glas. Fortfarande är produktionen i full gång och tre skift krävs för att få det beställda glaset färdigt. Ingen av glasarbetarna vill ställa upp med bild och namn, men en av dem berättar villigt om sina tankar kring brukets nedläggning.
– Man greppar fortfarande efter det sista halmstrået och hoppas att vi har en teknik som är så enastående att den inte finns någon annanstans i världen, säger han.
Man förstår att han vägrar ge upp tron på att ett mirakel ska ske.
– Något måste hända, det är ju bara några månader kvar nu innan hyttan stängs ner. Det känns otroligt. Hur ska bruket kunna gå ett sådant öde till mötes? säger han uppgivet.
Han menar att produkterna som görs är mycket mer enastående än vad alla själva förstå, och spekulerar lite i hur det kunde ha gått om det äventyrsland som för några år sedan planerades i Orrefors, hade blivit till. Själv tror han att allt då hade blivit annorlunda.
Ute på kallavdelningen är flera elever i full gång. Några graverar, en gör tiffanyglas och en annan pillar med en liten glasminiatyr.
I korridoren finns en anslagstavla. Från en dagstidningsartikel säger glasbrukets ägare, Torsten Jansson, att allt handlar om att öka försäljningen. I hans panna har någon ritat två horn.
Utanför hyttan ligger området inbäddat i snö. Inte någon syns till, mer än en bil med folk från SVT som är där för att göra en dokumentärfilm om Orrefors.
Inne i shopen är stämningen mer på topp. Den ska finnas kvar och snart ska det firas 115-årskalas med en vardagslyxmässa den 15:e maj. I nästa vecka ska också NK komma på besök för att få inspiration till sina egna utställningar i Stockholm, vilket förstås gläder butikschefen Anette Friberg.
– Just nu händer det mycket här. Jag har precis fått veta att Jan Andersson har köpt värdshuset också, säger hon. Hon och hoppas förstås att besökarna till sommaren kommer att kunna äta lunch inom området.
Jan Andersson tog över brukets före detta huvudkontor den 1 december, dit han ska flytta ”Per Ekströmmuseet” som tidigare funnits i Kalmar konstmuseums gamla lokaler. Kristallshopen och Glasrikets skatters utställningshall väntas kunna locka många besökare till Orrefors och då krävs förstås att det finns tillgång till olika matställen.
Anette visar runt i butiken med lyxiga glasprodukter. Hon tittar ut genom fönstret mot hyttan och säger:
– Det är en värld där ute och en här inne.

Ann-Helen Thörning