Hemsnickrade busskuren i Västrakulla har gjort sitt

  • busskurArne 1 (kopia)

När ingen annan ville åta sig att sätta upp en busskur i Västrakulla bestämde sig Arne Kronlund för att snickra en själv, så att hans hustru Rut skulle slippa stå i regn och rusk i väntan på bussen till Kalmar. Det var 40 år sedan. Nu har Kalmar länstrafik i en skrivelse påpekat att busskuren är i dåligt skick, ska den vara kvar måste den repareras. Arne har under årens gång lagat kuren mer än tjugo gånger. Han är nyss fyllda 88 år och har nu efter moget övervägande bestämt  sig för att hans kur har gjort sitt.
– Länstrafiken får gärna byta ut den mot en standardkur. Det var ju egentligen det jag önskade från början, säger Arne.

 Nu ger Arne Kronlund upp. Han orkar inte att renovera den lilla men välkända busskuren vid riksväg 25 en gång till. Den kommer att tas bort.

– Länstrafiken vill ersätta den med en modern variant, och jag hoppas verkligen att det blir så. Att jag en gång byggde den var ju för att det saknas kur här i Västrakulla.

Den rara busskuren har i fyrtio år stått på södra sidan av vägen mellan Nybro och Trekanten. Arne Kronlund var inte ens 50 år fyllda när han byggde den. Idag är han 88.

– Tidigare bodde vi i Kalmar, men barnen var utflugna så jag och Rut bestämde oss att flytta från lägenheten i stan till mitt barndomshem här i Västrakulla.

Båda arbetade kvar på sina gamla arbetsplatser i Kalmar, men hade olika arbetstider. Rut jobbade ofta natt på länssjukhuset och var flitigast på att åka buss.

– Men var ju kallt att stå där nere och vänta, säger Arne.

– Jag försökte få Nybro kommun att sätta upp en kur, men fick till svar att det inte var aktuellt.

För att Rut inte skulle behöva stå i regn och snöyra i väntan på bussen så bestämde han sig för att bygga en egen kur.

– Jag frågade kommunen om jag fick sätta upp en själv, men då sa tjänstemannen att jag måste betala för bygglovsansökan. Jag frågade om inte kommunen kunde stå för den kostnaden, om jag åtog mig att bekosta kuren. Och så blev det.

Men Vägverket måste också tillfrågas, eftersom verket har servitut på vägbana och vägrenar, det som kallas vägområde.

– Jag skickade in en formell ansökan till Vägverket i Kalmar, som också var min arbetsplats. En dag kom min närmaste chef med ett kuvert i handen och ett tvetydigt leende på läpparna . ”Det här är till dig” sa han. Men i nästa andetag sa han att han inte kunde ge mig kuvertet, för enligt reglerna skulle det skickas. Någon dag senare löste jag ut brevet med 50 kronor på posten. Det var enklare att ha med Nybro kommun att göra, än med dem på min egen arbetsplats.

Arne Kronlund är hobbysnickrare och tillverkade en kur för en person. Det blev en gullig kur, med riktigt tegel på taket och fönster åt Nybrohållet för väntande skulle kunna se när bussen var i antågande. 

Kuren kom att fotograferats och har varit på bild i flera tidningar. Men Arne fick också gliringar för att den var så liten.

– Mina arbetskamrater skojade och frågade om jag flyttat ner utedasset till vägen. Jag svarade att storleken berodde på att jag var smålänning.

– Lite för liten blev den nog, konstaterar Rut.

– Det är svårt att ens få med sig en resväska in.

En skylt med texten ”Västrakulla” skulle det naturligtvis också finnas, och plötsligt kunde alla bilister på riksvägen se vilken by de passerade. Rut berättar att skylten faktiskt blev lite av en förebild.

– En busschaufför berättade för mig, att efter skylten kommit upp så dök det upp ortsnamn på fler ställen. Idag är det ju vanligt att byar och små samhällen sätter upp skyltar med namnet, men så var det inte då.

Chauffören tyckte själv det var bra att namnet kom upp, och sa att ”så här borde alla göra”.

Oddbjörn Andersson

Läs hela artikeln i KLT/NT 12 augusti 2021