Han är arkeologens bästa vän

  • Här i Sandby borg på sydöstra Öland har Fabel visat att han kan hitta människoskelett som legat gömda sedan 400-talet.
    fabel

Schäferhunden Fabel blir alldeles till sig när arkeologen Sophie Vallulv tar fram hans tjänstetecken och sätter på honom det.

– Nu vet han att han ska jobba, säger Sophie och skickar iväg Fabel med kommandot: Sök!

Det är en regnig dag nere vid havet i Sandby borg på sydöstra Öland. Här visade Fabel att han förtjänar att kallas arkeologihund.

– I juli blev vi certifierade här av Nordiska hund som utbildar specialsökhundar. Arkeologen Helena Victor som leder utgrävningarna var testledare.

Markerade skelett

Fabel lyckades markera en plats där Helena Victor visste att det fanns skelett. I Sandby borg har arkeologerna funnit kvarlevor av både människor och djur från en massaker på 400-talet. För att klassas som arkeologihund räcker det inte med att skilja på djurben och människoben, det gäller att kunna visa var de finns.

– Han måste lägga sig som mest femton centimeter ifrån, annars blir matte tjurig. Finns det inget ben kommer han tillbaka och sätter sig hos mig igen. I test har Fabel visat att han med 94,2 procents säkerhet kan skilja mellan människoben och djurben.

Mycket jobb

Sophie Vallulv har lagt ner mycket arbete för att få Fabel dit hon vill.

– Det har krävt envishet och att jag bestämt mig för att det skulle bara gå. Jag började träna Fabel i det här när han var nio månader och han var färdig när han var 2,5 år. Nu kör vi tio pass i veckan och när vi intensivkör blir det tio pass om dagen. Passen är på mellan fem och 20 minuter. Många korta pass är nyckeln till framgång.

Idag är Sophie 25 år och bor i Bergdala utanför Växjö. När hon växte upp i Mörlunda ville hon inget hellre än att ha en egen hund.

Arbetssam ras

– Men det gick inte eftersom min pappa var allergisk. En månad efter att jag flyttade hemifrån skaffade jag en hund. Det var en tibetansk spaniel som jag tränade cirkuskonster med. Jag vet ingen så envis som den hunden! Sedan tog jag hand om en problemhund som lärde mig massor. Det var en blandras mellan schäfer, dobermann och vinthund, det var mycket hund. Nu är det bara schäfer som gäller. Det är en väldigt arbetsam ras som är duktig med nosen och också en drömras sedan jag var liten.

Det var när Sophie läste till arkeolog, först på Gotland och sedan på Linnéuniversitetet, som hon fick idén om att ta fram en hund som kunde söka efter mänskliga skelett.

– Då kan man kolla att det inte finns gravar under marken och om det finns så kan man undvika det området vid byggen eller vägarbeten.

Som nyutbildad arkeolog är det svårt att få ett fast jobb och Sophie ser arbetet med Fabel som ett sätt att nischa sig.

– Det har bara blivit hunddelen än så länge, men förhoppningen är att jag också ska få gräva lite. Fast jag kan även tänka mig att jobba med hund på heltid.

Etiska överväganden

Sedan Sophie började arbeta med Fabel har hon kontaktats av privatpersoner som skulle vilja träna fram sina egna arkeologihundar. Men Sophie tycker inte att det är ett uppdrag för vem som helst.

– Jag tycker att man måste vara arkeolog eller osteolog, både för att kunna hantera det etiska och för att kunna läsa av landskapet.

Själv räknar hon med att behöva ha hela Norden som arbetsfält för att få tillräckligt med uppdrag.

För att utbilda Fabel har Sophie använt sig av bomullsrondeller som legat intill människoben från 1100-talet.

– Jag har använt lite referensmaterial som jag har kunnat låna under utbildningen. Det är bomullen som jag sedan har grävt ner.

Hur utbildningen av Fabel skulle gå till fick Sophie själv fundera ut.

– Det enda jag har läst är en manual för hur de tränar bombhundar i USA. Jag har också fått lite hjälp från Nordiska hund som är en specialsöksinriktad hundskola.

Enda arkeologihunden

Vad Sophie vet är hon ensam om att ha en arkeologihund.

– På nätet har jag sett att det finns någon i Australien och USA som håller på med något liknande. Men jag har inte sett några belägg för det.

Fabel kommer från en kennel i Nybro och där har Sophie även hämtat sin kommande arkeologihund Urax.

– Han har varit en hård nöt att knäcka. Jag fick börja med klickerträning och nu fungerar det hur bra som helst.

Tur för Urax, som nu har blivit nio månader. Hade han inte visat framtassarna så hade han fått flytta.

– Man får vara lite hård och ge det tills hunden är över året, annars hade jag fått sälja honom även om det skulle ha tagit emot fantastiskt mycket. Som tur är klickade det för honom.

Med två hundar kan Sophie ta uppdrag som är mer omfattande. En arkeologihund orkar inte söka av hur stora områden som helst.

– Det är inte gynnsamt att köra för långa pass.

I Sandby borg har Fabel visat att han kan sitt jobb. När vi ses håller arkeologistudenter från Linnéuniversitetet på att gräva ut en husgrund från järnåldern en bit bort. Innan man började har Fabel ”berättat” att det inte finns något skelett där, vilket visade sig stämma.

– Det blev 1-0 till Fabel, säger Sophie. Men någon meter från schaktet markerade han.

Lotta Zaar

Bildtext: Här i Sandby borg på sydöstra Öland har Fabel visat att han kan hitta människoskelett som legat gömda sedan 400-talet.