Gertrud drivs av en inre röst

  • gertrudwebb

Trots alla de motgångar som livet gett henne har aldrig Gertrud Johansson övergett sig själv och sina drömmar. Efter många år av sparade texter i byrålådan, släppte hon sex böcker på fyra år.
– De mesta av materialet har kommit till långt tidigare, för skrivit har jag gjort i nästan hela mitt liv. Men det var först runt 2010 som jag på allvar vågade ta fram mina texter ur gömmorna och släppa fram min kuvade tystnad som jag levt med i så många år.

Gertrud skriver för att det inom henne finns en röst som inte vill vara tyst. Den snarare måste ut, för att den alldeles för länge levt en tynande tillvaro.

Gertrud föddes i Nedre Tornedalen i den lilla fiskebyn Nikkala 13 kilometer söder om Haparanda. Det är om Norrbotten och indirekt henne själv  de allra flesta texterna handlar om. Det lilla sladdbarnet från Nikkala, yngst i en syskonskara på sju barn, som redan som ettåring miste sin pappa när han lämnade familjen för att låta modern ta hand om den stora barnaskaran.

– Min mamma var kärleksfull, men jag förlikade mig aldrig med hennes laestadianska tro, som bland annat gjorde att i princip allt man gjorde betraktades som synd säger hon.

Gertrud har jobbat på sjukhus, varit tolk och privatchaufför, kört taxi och drivit kiosk.

Penna och papper räddare i nöden

Livet har många gånger varit stormigt och gått i såväl upp som nerförsbackar.

Hon har kämpat mot odiagnostiserade sjukdomar och smärtor och upplevt allt ifrån ett stormigt äktenskap till stor lycka och gått igenom  stor sorg när hennes livskamrat dog.

Gertrud lämnade det kalla klimatet i norr för en flytt till Öland 2001 och hamnade fyra år senare i Nybro, där hon fortfarande bor.

Många gånger har den räddaren varit papper och penna. Och konsten att överleva alla svårigheter har säkert berott på det faktum att hon kunnat bearbeta sitt liv genom att skriva om det.

Skrivandet har sett mycket olika ut. Ungdomsboken ”Sommarlovets sista vecka” är skriven i dagboksform och handlar om två bästa vänner i 12-årsåldern som tillsammans bestämmer sig för att skriva ner vad som händer under de sista lediga sommarlovsdagarna. Den kom ut 2010.

Bok av drömmar

Två böcker handlar om ”En docka och hennes mamma” och om ”Jessop och den förtrollade flöjten”.

I novellsamlingen ”Tretton” delar Gertrud med sig av sina märkliga drömmar. Dessa tre böcker kom ut under 2011 och så året därpå den tjocka romanen Orvokki på 429 sidor, som bygger på många självupplevda händelser och handlar om en föräldralös flicka som är tretton år i september 1944, när andra världskriget närmar sig sitt slut. Tillsammans med sina grannar Timo och Hilka tar hon sig över gränsälven till Sverige och hamnar snart på en gård hos storbonden Arne.

De får stanna, trots protester från Arnes hustru och lever ett tungt och strävsamt liv tills en dramatisk händelse gör att Orvikko lämnar gården och ger sig av på en färd som tar henne allt längre bort.

En inre vrede

– Jag har så kort tid kvar, så jag känner att jag måste hinna med och skriva allt som lagrats inom mig. Böckerna har kommit till efter att jag förstod att jag levt med en inre vrede och att jag har en röst inom mig som måste få komma ut, förklarar Gertrud som också gett ut en sjätte bok, ”Farväl min älskade”.

Den skiljer sig ifrån de andra genom att den är liten i formatet, har få sidor och handlar om hur det är att förlora sin livskamrat.

En bok som redan gett flera i samma situation lite tröst och hopp och som faktiskt kan användas som verktyg att komma vidare genom en sorgeprocess. Med Bengt, som är upphovet till boken fick Gertrud 17 underbara år och trots att hon inte först kunde tro det, har hon lärt sig att åter höra fåglarna sjunga och numera åker hon också runt och föreläser i olika församlingar.

– Nu har jag fem inbokade föreläsningar runt om i länet och redan i mars ska jag till Alsterbro och Kristvalla och berätta om mitt författarskap, som är byggt på ett långt liv och många erfarenheter. Men jag hoppas på att hinna med många böcker till, säger Gertud som har lika många böcker till som väntar på att bli skrivna.

Ann-Heléne Thörning