Gänget som förgyller med glädje, humor och skratt

  • _MG_1490

De är ett gäng i blandade åldrar, med olika bakgrunder och skilda arbeten. Men en sak har de gemensamt. De gillar att stå på scen, och framför allt, de älskar att sprida glädje genom att roa och underhålla.

Kalmar/Öland. Att prata om söndag som vilodag är inget för Ölandsrevyarna som samlats i en lokal på Spelefanten. De har just ätit lunch, de flesta ur medhavda lunchlådor. En paus krävs när det handlar om heldagsrepetitioner. För även om det i grund och botten handlar om ett kulturintresse är det i allra högsta grad mycket jobb.
– Jag ser det som en rolig jobbhelg, men det är ett jobb, absolut, menar Märit Brandel.
Flera nickar och säger att om det inte varit roligt, hade de aldrig varit här.
– Även om det kräver energi, så får man också enormt mycket energi, säger Janne Kerbosch.
Medverkande i årets revy, Xtra allt, är förutom Märit Brandel och Janne Kerbosch även Caroline Johansson, Jonas Rydberg, Simon Almljung, Birger Wadsten, Anita Dehlin och Nicklas Elgán. Uppsättningen har varierat
något från år till år.
– Oftast har vi varit två tjejer på scen, i år är vi alla tre. Det blir verkligen extra allt, säger Carolina Johansson finurligt.

Revyn firar i år tioårsjubileum, men majoriteten av gänget bakom revyn har mångt mycket längre erfarenhet än så. Märit Brandel och Anita Dehlin spelade ihop redan på Nybrorevyns tid, för tiotals år sedan. Janne Kerbosch började spela teater redan 1981, och har inte bara stått på scen, utan även skött exempelvis teknik och ljus åt Täbyrevyn. Carolina Johansson har spelat teater från barnsben, som vuxen bland annat i Kalmarrevyn. Birger Wadsten är inte heller han nybörjare, utan har setts i Theatre Fruticosa och Mörbylångarevyn.
– Jag föddes 1982 och spelade min första teater 1988. Jag var ett barn som spelade ett barn, säger Simon Almljung.
– Ja, du fick verkligen teatern med modersmjölken, säger Anita Dehlin, och syftar på att Simons mamma är Marie Almljung, Triangelteaterns grundare.
Under presentationsrundan säger Nicklas Elgán att han är den som har minst scenvana.
– Jag kom med i Ölandsrevyn för tre år sedan. Jag spelar gitarr och agerar ibland på scen, men i år blir det mest musik.

Många i gänget har ett ursprung i Mörbylångarevyn. Så även Jonas Rydeberg, som har sysslat med revy sedan 1997.
– Jag var med när Mörbylångarevyn lade ner, och strax därefter började jag pendla till Oskarshamn för att studera till undersköterska, berättar han.
Som Ölandsbbo innebar det flera timmars pendling varje dag.
– Jag läste tidningarna, fick idéer och började skriva manus. Så småningom började jag tänka att ”det blir nog en revy trots allt”, skrattar Jonas Rydberg.
När Mörbylångarevyn lade ner trodde många revyernas dagar på Öland var räknade. Men Jonas Rydberg kraftsamlade och resultatet blev den nystartade Ölandsrevyn.
– Jag hade aldrig räknat med att det skulle uppstå en ny revy. Så när Jonas hörde av sig om jag var intresserad blev jag glad, säger Birger Wadsten.

Mörbylångarevyn satsade  stort på rekvisita, orkester och kulissbygge.
– Numera har vi betoning på texterna och själva framträdandet, säger Märit Brandel.
Minimaliskt med rekvisita är en utmaning i sig.
– I ett nummer kanske vi bara har en väska som rekvisita, och då gäller det att bygga på det lilla vi har. Men texten och vårt agerande på scen är det som bär, säger Anita Dehlin.
2019 års premiären, den 24 januari, närmar sig.
– Extra allt är väldigt lokalt. Det mesta handlar om saker som hänt på Öland, lite Kalmar. Det blir mycket musik och lokala företeelser, säger Märit Brandel.
Fårets dag, Åkerboskolan, väg 136 och landshövdingskiften är några saker som tas upp.
– Bron finns också med, den är alltid aktuell för det är alltid något fel på den, säger Simon Almljung.

Det är ingen elak revy, även om det drivs en del med diverse personer.
– Det är inget under bältet-humor och vi brukar fila av de värsta taggarna, skojar Birger Wadsten.
– Alla ska kunna se revyn, skratta och må bra efteråt, säger Märit Brandel.
Majoriteten av texterna i revyn är egenskrivet material, mestadels skrivet av Jonas Rydeberg.
– Men alla bidrar till att klippa och klistra. Vissa stycken är det svårt att säga vem som egentligen skrev vad. Alla är inblandade och med i slutproduktionen, betonar Jonas Rydeberg.

Lina Watanen

Läs hela reportaget i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 16 januari 2020