Från nöjeskung till religionshistoriker

  • peoahlbergDSCN7922 (kopia)

Åh, herregud! Det var som fan! Så heter Kalmars förre nöjeskung Peo Ahlbergs nya bok, som från de första anteckningarna, tagit 22 år att skriva. Då har han också redan för 11 år sedan gett ut en annan bok som heter Nöjessvängen och som handlar om alla hans 40 år i nöjesvärlden. Inte illa med tanke på att Peo är dyslektiker och av skolans lärare blev betraktad som oduglig!

När Peo släppte sin första bok Nöjessvängen, blev det snabbt en bestseller som sålde mer än GW Persson det året. Något som Peos gamla lärare förmodligen aldrig någonsin skulle kunna ha tänkt sig. Det kanske är svårt även i dessa tider, men på 1960-talet, när han växte upp, var det definitivt inte lätt att som barn ha dyslexi, eller andra svårigheter och ofta gjordes narr av de elever som inte hängde med. Peo har dock under hela sitt liv kompenserat sina läs och skrivsvårigheter med sitt skarpa intellekt, vetgirighet och entreprenörsförmåga, vilket lett honom till stora framgångar i livet.

– Fördelen med att ha dyslexi är att man måste anstränga sig mycket mer och då blir man duktig. Eftersom jag blev lite efter under hela skoltiden, tänkte jag att det är bättre att starta eget, för då kan jag bestämma själv vad jag ska göra, konstaterar Peo, när jag en kall vintereftermiddag träffar honom hemma på altanen i huset i Dragviken. Vi dricker varm cappuccino och äter chokladbiskvier som hustrun Camilla bakat och pratar om livet, men också om ditt och datt i största allmänhet. 

Peo, eller Per-Ola som han egentligen heter, är född och uppvuxen i Berga i Kalmar med sin lillebror Jan-Ove, som även han fick ett dubbelnamn. Föräldrarna hade bud och flyttfirma och även om det på den tiden inte var så vanligt att kvinnor körde lastbil, så gjorde Peos mamma det. Hemmet stod öppet för alla och i källaren träffades traktens ungdomar för vilka Peo spelade skivor, vilket kanske startade hans karriär som discjockey.

– Jag har ju aldrig idrottat eller hållit på med bollsporter, för jag blev alltid sist vald, eftersom jag hade jättedålig syn och inte såg bollen. I skolan blev jag itutad att man var värdelös. Däremot cyklade jag en mil varje dag i 10-12 år, säger han, dock utan bitterhet i rösten.

Eftersom Peos pappa hade åkeri blev han ibland även turnéledare och körde bland annat runt med den berömda sångerskan Thory Bernhards och någon gång hoppade han in och körde den svenska superpopgruppen Ola and the Janglers och lite andra Kalmarband. Detta gjorde att det ofta var musiker hemma i huset i Berga och Peo som inte ville vara sämre gick på gitarrkurs, vilket han inte lyckades så bra med. Istället blev han discjockey och åkte land och rike runt med sina tusentals skivor och blev snart en av våra mest eftertraktade i sin genre och kung över diskoteken. Snart blev han också Kalmars nöjeskung och under 40 år, kom han att driva ett 15-tal krogar både på fastlandet och på Öland. Det första diskoteket var Broadway på Trädgårdsgatan i Kalmar och när han startade Fredagscluben på Hotel Witt, blev det innestället framför alla andra.

Sista åren drev han nattklubben Brodway i Baronen och när han vid 57 års ålder fick en spekulant sålde han och gick i ”pension”.

– Sedan dess har jag levt på de pengar folk spenderade för att ha roligt hos mig, säger han lite underfundigt med ett skratt.

Ann-Heléne Thörning

Läs hela artikeln i KLT/NT 28 januari 2021