Från London till Målerås

Linda Persson är den allsidiga konstnären som växte upp utanför Stockholm, men tillbringade alla somrar i Alstermo hos kusinen, för att sedan bosätta sig i London. Efter 19 år kom hon och maken Liam hem till Sverige, för att slå sig ner i den lilla glasmetropolen Målerås. 

Linda Persson jobbar med olika medier, som  performance, film, installation, keramik, teckning och ljud. Hennes konstnärskap tar sig an flera olika förgreningar av platsspecifika undersökningar, tvärvetenskapliga tillvägagångssätt genom olika material bearbetningar och är deltagarbaserad interaktion på plats, inkludering och förvaltning av gömd historik, feminism, ursprungsbefolkning, landsrätt, språk och geologi.

Efter 19 år utomlands, mestadels i London där hon bland annat studerat skulptur och konst, är det materialen lera och glas som står i fokus efter flytten till Småland.

– Min mamma var från Alstermo och mormors familj var från Öland. Det var faktiskt min mormors mors syster Maria Svensdotter som på 1840-talet hittade den stora silverskatten i Alby på Öland, säger Linda och ler stolt. 

– Själv drog jag till Spanien som aupair efter gymnasiet och när jag kom hem igen efter något halvår började jag jobba som dekoratör. När jag var med på en kurs på Kapellagården träffade jag en tjej som pratade mycket om Nyckelviksskolan på Lidingö. Kom hon in kan väl jag också försöka, tänkte jag och sökte och det gick hur bra som helst. Där träffade jag många vänner som jag har kvar än idag och där visste jag att jag ville hålla på med kultur och sökte vidare till konstkolan i Örebro.

– Örebro hade en otrolig resurs med entusiastiska lärare som gav oss resor, internationella utbyten och diskussioner, vilket många universitet absolut inte har, inte ens på högre nivå. 

Hon bestämde sig för att satsa på att bli konstnär och att söka vidare och blev erbjuden en plats på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm men valde att ta chansen vid Chelsea College of Arts. Lindas tre år på skolan i England var spännande där föreläsare som Brian Eno och Sarah Morris dök upp och hon fick sätta upp egna konst-och musikexperiment på barer och pubar samtidigt som hon jobbade som receptionist på ett gym för att få ihop till hyran. 

– Under alla år har jag varit mycket intresserad av kvinnofrågor, rasism och ojämlikhet och jag har alltid dragits till andra kulturer. Det började efter båda mina föräldrar gått bort. 

Linda sökte sig 2008 norrut, efter sin pappas släkt, och hamnade nära Vilhelmina. Linda säger att hon började undra om hon kanske hade sameblod i mig och sökte sig till Norrland för att hitta sin egen historia. Där träffade hon en äldre samekvinna, Elsa, som blev en god vän och lite som ödets lyckokast visade det sig att hon hade samma namn som Lindas farmor. 

–Genom henne fick jag en inblick i ett annat liv som ”svensk” med två olika språk med andra traditioner och det skapade ett nytt intresse, vilket i sig påbörjade en rad av konstresidens och arbeten som ofta omfattade ett forskande genom ljud och film och att lära känna
andra kulturer på plats, berättar Linda.

Under två år var hon i Australien för ett utbytesprojekt mellan nordiska konstnärer och västra Australien. Där jobbade hon med ursprungsinvånarna och lärde sig jättemycket om traditioner, platsen, språk och gruvindustrin. Vissa delar blev olika konstverk och hennes konst har inkluderats i Thames and Hudsons 100 Sculptors of Tomorrow (2019) och visats som installation vid Momentum Biennalen i Norge 2017. 

Ann-Heléne Thörning

Läs hela artikeln i KLT/NT 26 augusti 2021