För låga straff för vidriga brott som sätter flickors liv i fara

  • jaafar-frilagd

Flickor världen över utsätts för olika former av våld, både fysiskt och psykiskt, och
deras rättigheter bryts på många områden. Detta förtryck kan börja väldigt tidigt i form av könsstympning. 

Kvinnlig könsstympning förekommer främst i Afrika men också i delar av mellanöstern men inte i lika stor utsträckning. Världshälsoorganisationen (WHO) definierar kvinnlig könsstympning som en kränkning mot flickans mänskliga rättigheter och våld mot kvinnor.  

Denna process har inga som helst hälsofördelar för kvinnan och kan generera hälsoproblem resten av
livet. Ingreppet utförs när flickan är spädbarn upp till 15 års ålder. 

Kvinnlig omskärelse är en form av grovt våld mot flickor, ett medel för förföljelse och kräkning mot barnets rätt till liv då många små flickor förlorar sina liv under processen. 

Tack och lov är Sverige fri från sådana vidriga handlingar till traditioner och lagen mot könsstympning har funnits sedan 1982. Dock med globaliseringen och att människor i större utsträckning flyttar från en kontinent till en annan och från en kultur till en annan kan en sådan handling förekomma även i Sverige. I oktober hade en kvinna i 28-årsåldern häktats av Kalmars tingsrätt misstänkt för att ha könsstympat en liten flicka. Om misstankarna om grov könsstympning bekräftas kan kvinnan få upp till tio års fängelse för könsstympning, annars är det fyra till sex års fängelse som gäller. 

Tycker vi att tio års fängelse är ett milt straff för ett vidrigt brott som begås mot ett oskyldigt barn? I de fallen jag har läst om har brottslingarna dömts till så låga straff som två respektive tre års fängelse. I lag och straff har vi en hel del att jobba med gällande könsstympning men det vore klokt om ett förebyggande arbete sätts igång omedelbart. 

Man kan inte säga att sjukvården och länsstyrelser inte tar frågan på allvar, det gör de. Men insatserna har riktats mot fel målgrupp. Givetvis bör personalen i landstingen och i socialförvaltningen genomgå en utbildning om hedersrelaterat våld och könsstympning men det räcker inte. Det är klokt om man riktar insatserna mot de grupperna där den typen av brott förekommer. Det är inte diskriminerande eller utpekande att rikta sitt förebyggande arbete mot rätt målgrupp.  

Ett initiativ är att prata om könsstympning, som rymmer inom hedersrelaterat våld, och barnens rättigheter på SFI där vuxna, som kommer från länder där könsstympning är utspritt, lär sig svenska. Det är fel att tro att människor som utsätter sina döttrar för könsstympning gör det fullt medvetna om konsekvenserna då utbildningsnivån i de länderna är väldigt låg. Därför bör eleverna på SFI även lära sig att könsstympning är ett vidrigt brott som sätter flickornas hälsa, psyke och liv i fara.

Jaafar Al-Jabiri

Kalmar län (C)