För en lärare går ränderna aldrig ur

  • ullab_MG_1324 (kopia)

Ord som allmänbildning, respekt, lärande och gemenskap har följt Ulla Borgius genom hela livet. Både i yrkeslivet som lärare, men även kring de ideella åtagandena.

På vardagsrumsbordet hemma hos Ulla Borgius ligger flera böcker travade i en stor hög. Böckerna är exempel på böcker hon använder sig av i uppdraget som högläsare. Varje måndagsförmiddag är hon ett återkommande
inslag för boende på Mariahemmet. 

– Vi träffas en timme, och du ska veta vad effektiva vi är.

Ulla ler och man förstår snart varför. När hon berättar om allt som gruppen brukar hinna med, inser man att de verkligen är effektiva. 

– Träffarna ger ombyte, och i min grupp är det personer från fyra olika avdelningar på Mariahemmet, som inte annars träffas. Vi läser, pratar, har frågesport och sjunger mycket. De älskar att sjunga, och vi avslutar alltid varje träff med låten Man ska leva för varandra. 

Samtalen, läsningen och sångerna lockar ofta fram gamla minnen från deltagarna. En del som i vanliga fall kanske knappt säger ett ord, kan plötsligt stämma in i en sång. 

– Det är även viktigt att leva i tiden. Därför brukar jag prata om aktuella händelser och högtider, som nu FN-dagen och kommande allhelgonadagen. 

Det är tre år sedan Ulla tillfrågades om att bli högläsare. 

– Arbetet ger så mycket tillbaka, kollosalt mycket. Glädje, värme, många skratt och gemenskap.

Precis som många andra arbeten och uppdrag får man även som högläsare möta både glädje och sorg. 

– Fyller någon år sjunger vi för personen. Och så händer det ju tyvärr att någon går bort, då brukar jag läsa en vacker dikt och så håller vi en tyst minut. 

Lina Watanen

Läs hela artikeln i KLT/NT 24 oktober 2019