Flygsfors – en by med liv och framtidstro

  • Bo Johansson har bott i Flygsfors sedan barnsben och var bara 14 år när han började arbeta på glasbruket i Flygsfors.
    flygsfors2webb
  • Tack vare ett bidrag från kommunen och flera ideella krafter har Flygsfors samhällsförening byggt två uteplatser vid dammen där byborna kan laga mat och umgås.
    flygsfors3webb
  • 1888-1979 drevs glasbruket i Flygsfors. Som mest arbetade 180 personer i glasbruket.
    flygsfors4webb
  • Systrarna Juni Gustafsson och Myrah Molén trivs med att bo i Flygsfors. – Jag tycker det är bra att bo här. Det är lugnt och inte så mycket bilar. – Jag tycker det är synd att flera av mina gamla kompisar bor kvar i Nybro.
    flygsforswebb1

Flygsfors
Längs bygatan i Flygsfors har många hårt arbetande fötter vandrat. År 1956 var 14-årige Bo Johansson en av dem. Och trots att glasbrukets hjärta sedan länge slutat slå, är Flygsfors fortfarande en by full av liv och framtidstro.
– Jag var 14 år när jag gick min sista dag i skolan. Det var en lördag och måndagen efter började jag arbeta i Flygsfors Glasbruk, säger Bo Johansson.
Han ställer sig under en stor lönn som står bredvid de stora vita byggnaderna som en gång var Flygsfors glasbruk. Ett glasbruk som byggdes redan 1888.
– Under lönnen stod flera ljugarbänkar där arbetarna satt på bänkarna och pratade med varandra. Om lönnen kunde tala skulle den ha mycket att berätta.
Och Flygsfors glasbruk var inte bara en arbetsplats. Efter jobbet var det många som gick hem för att äta och sedan kom de tillbaka för att umgås, berätta historier eller spela poker.
– Här bodde också en speciell man som hette Axel Herman Karlsson. Han bodde i ett litet krypin i glasbruket och ibland dök han upp och berättade spännande historier för oss ungdomar. Såg man honom inte en dag kändes det tomt på något sätt.
Axel Herman Karlsson var snäll men ibland kunde han bli arg.
– Vi ungar retades lite med honom ibland och då kunde han bli arg och dra fram en kniv ur bältet och börja jaga oss. Men han var en snäll man innerst inne.
Förutom Flygsfors glasbruk fanns det också ett sågverk, en hammarsmedja och en strand med kritvit sand.
– Ibland forslades det sand till glasbruket som hade för dålig kvalité för att användas i produktionen och varje gång det hände dumpades sanden här på Dammön,
Det byggde en soltrappa vid vattnet och det var många Flygsforsbor som använde stranden för att sola och bada.
– Det fanns en sten en bit ut i vattnet och om man kunde ta sig dit ut var det ett bevis på att man kunde simma. Det fanns ingen simskola på den tiden utan man fick lära sig själv.
Och dammen spelar fortfarande en viktig roll för de boende i Flygsfors.
– För några år sedan startade vi föreningen Flygsfors Fiskekommitè. Vi sökte bidrag och byggde två spångar runt dammen för att alla ska kunna vandra här och njuta av naturen och fåglarna.
Bo Johansson går längs spångarna medan han spanar efter några fåglar som dyker ner i vattnet. När han har gått en bit kommer han fram till en naturstig som går genom skogen.
– Förr körde tåg fram här genom skogen för att leverera varor till glasbruket. Men idag är spåren borta och vallen där spåret låg används nu som en naturstig.
Invid dammen finns också två fina rastplatser som byborna har byggt tillsammans.
– Här träffas vi en gång i veckan för att spela bingo och gå tipspromenad runt dammen, säger Bo Johansson och berättar att det är många barnfamiljer i byn.
– Vi har ett eget dagis i byn som är så populärt att alla inte får plats. Vi har också en ungdomsgård och en väldigt aktiv och en stark sammanhållning mellan byborna.
Byn har också en av garvare, en uppfinnare som bygger kärror, några enmansföretagare, en stor fotbollsplan och flera aktiva föreningar.
– Det finns en mentalitet här i samhället som innebär att vi hjälps åt. Om det är något som behöver fixas i byn kan man lägga en lapp i bybornas brevlådor och räkna med stor uppslutning. Flygsfors är en trevlig by att bo i, säger Bo Johansson.

Lena Finnas