”Firar att jag jobbat i 50 år”

  • _MG_2280

Svampplockning, matlagning, skriva, växter och läsning. När det kommer till sysselsättning är det inga problem för Ann-Heléne Thörning.

Kalmar.
– Ska jag dra mitt livs historia nu? skrattar Ann-Heléne Thörning.
Vi ses på lokalredaktionen i Nybro. Just idag är inte bara ett möte kollegor emellan. Inte heller en vardagssituation för Ann-Heléne. Vanligtvis är det hon som håller i pennan och sköter kameran. Men idag ska hon intervjuas, med anledning av stundande högtidsdag. På lördag fyller hon 65 år.
– Men det är inte det viktiga. Istället firar jag att jag har jobbat i 50 år, säger hon snabbt.
Hon gick i nian och var endast 15 år då hon fick sitt första jobb.
– Jag ville tjäna pengar, cyklade till Domus och EPA, presenterade mig och undrade om de hade något jobb till mig.

En vecka senare erbjöds hon timmar på Domus. Först i väskinlämningen, sedan paketinslagningen och efter högstadiet fick hon fast arbete i varuhuset.  Vi backar bandet till början, år 1956. Ann-Heléne föddes i Kalmar, i området Långkatekesen, nuvarande Södercentrum. Vid sex års ålder flyttade familjen till Rinkabyholm. Här väcktes ett intresse som följt henne hela livet.
– Vi bodde nästan granne med en handelsträdgård. Jag var jämnt och rände i växthuset, jag älskade att gå där bland alla blommor. Jag tänkte att när jag blir stor ska jag ha massvis med blommor.
Så kom det också att bli. Hennes nuvarande trädgård består av 53 rosenbuskar, äppelträd, körsbärsträd, plommonträd, fikonträd, vinrankor och en väldig massa blommor, grönsaker och örter.
Tre år i Rinkabyholm, sedan var familjen tillbaka i Kalmar igen där grundskolan och så småningom jobbet på Domus väntade. En sommarkväll efter jobbet befann sig Ann-Heléne vid Stensötorpet. Det gjorde även tysken Gerhard.
– Vi började prata, han och ett killgäng var på semester i Kalmar.
Gerhard hade sökt jobb i Kanada, men sommarkvällen slutade med att han lockades till Sverige.
– Tre veckor senare kom han tillbaka till Kalmar, med två resväskor och fem fotoalbum, säger Ann-Heléne som i och med det blev sambo.
Året efter, som 19-åring, gifte hon sig, byggde hus i Kåremo och paret fick tillsammans tre barn.
– När jag fick mitt första barn sade jag upp mig från Domus. Jag gick mot strömmen på den tiden med att inte lämna bort mina barn til förskolan.

Med dottern i sele på magen sökte hon jobb på vårdhemmet Birkenäs, vilket hon fick. När hon inte arbetade natt jobbade hon hos traktens bönder, målade tavlor och klippte folk. Att arbeta med människor är något som alltid präglat hennes olika arbetsval. Intresset för blommor som väcktes tidigt i livet, kom att på allvar att ta fart i 30-årsåldern.
– I Kåremo skapade jag mina första, egna land på en plats där det bara fanns en stor tall. Jag fick ofta höra att jag var den enda som kunde få så mycket grönsaker att växa där.
Livet överraskade med skilsmässa varpå Ann-Heléne hamnade i Smedby.
– Jag träffade en ny man. Han var händig, jag var händig.
Paret tillverkade egna möbler, snickrade, byggde växthus och drog upp plantor.
– Då jag började jobba som 15-åring, gick jag aldrig gymnasiet. 2002 läste jag in gymnasiet. Det gick så lätt med betygen att jag ville fortsätta plugga.

Som liten skrev hon egna små böcker, och detta var något hon på allvar valde att satsa på. Hon sökte in, och antogs, till journalisthögskolan i Kalmar. Att hon alltid känt sig ung för sin ålder fick hon bevis på under studietiden.
– Jag var nästan 50 år och kunde varit mormor åt mina skolkamrater, men jag kände mig aldrig gammal jämfört med dem.
Parallellt med studierna arbetade hon nattetid inom vården.
– Jag fattar inte hur jag orkade att gå direkt från jobbet till skolan. Idag skulle jag aldrig orka hålla mig vaken, skrattar lokalredaktören.

Lina Watanen

Läs hela personporträttet i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 4 februari 2021