Ett räddande hem som ger alla katter en chans

  • _MG_6428 kopia

 

2003 startade Djurskyddet i Kalmar en hjälp för övergivna, misskötta och vanvårdade katter. Kalmar djurhem. Föreståndaren Camilla Henningsson har varit med från starten. När tidningen möter henne utanför djurhemmet har hon precis lagt några intensiva timmar bakom sig. – Vi fick in en katt för några dagar sedan och hon har precis fött kattungar, förklarar Camilla.

Födseln gick bra och nu hålls vakande ögon på den nyblivna familjen.  Arbetet försvåras något då katterna sitter i karantän, plus att mamman inte litar på människor. Men Camilla och volontärerna på djurhemmet är vana.

– Mamman får vara ifred de kommande dagarna, vi tittar bara till familjen på håll. Annars är risken att hon blir stressad och biter ihjäl ungarna.

Till djurhemmet kommer dels djur som omhändertagits av myndigheter, dels djur från privatpersoner.

– Det kan vara folk som ber om hjälp att lämna in katter på grund av dödsfall eller skilsmässa.

Hemmet har inte resurser att spontant ta emot upphittade katter.

– Man kan inte bara stå utanför dörren och vilja lämna in en katt. Även om det har hänt att det har stått en kartong med kattungar i vid dörren,  eller att det lämnats en katt i en transportbur. Men det är inte så vi jobbar, förklarar Camilla.

När en ny katt välkomnas till hemmet väntar i snitt två, tre veckors  karantän.

– Smittskyddstänket är stort, mycket ska göras innan en katt släpps ut på de öppna avdelningarna.

Det första som händer när djuren satts i karantän är att de blir besiktade av en veterinär.

– Ofta är katterna  avmagrade och har löss  eller skabb. Det är inte heller ovanligt med kräkningar och diareér.

När avmaskning, kastrering, id-märkning, vaccinering och andra nödvändigheter är avklarade kan katterna flytta ut på en  öppen avdelning.

– Hos oss får alla katter en chans. Vi tar emot mellan 50 och 80 katter per år och de allra flesta kan vi hjälpa. Det är väldigt få som behöver somna in.

Det finns dock fall med exempelvis lama eller blinda katter som inte gått att hjälpa tillbaka till ett värdigt liv. De vilar nu  istället i minneslunden bakom Skälby gård.

 

Lina Watanen

Läs hela artikeln i KLT/NT 18 maj 2017