Ett litet klot kom att bli Gujes räddning

  • guje johansson kopia 2

De flesta som träffat Guje Johansson har nog trott sig råka ut för en riktig virvelvind. Den här aktiva damen är sällan stilla, älskar boule och skulle nog kunna spela veckans alla dagar.

Man kan nästan säga att ett litet bouleklot är det som räddat Guje från en trist tillvaro som inflyttad pensionär med fibromyalgi och ständig värk. Sedan boulen kom in i hennes liv har dagarna fått en helt ny mening.

Guje föddes och växte upp på Stacketorps station 1,5 mil norr om Borgholm i en syskonskara av tre.
Modern som var platsvakt på stationen, dog när Guje bara var sju år, vilket gjorde att syskonen mer eller mindre skingrades.
Fadern jobbade ju och kunde inte ta hand om alla barnen samtidigt. På den tiden fanns ingen förskola så Guje fick bo hos en faster. Efter ett tag flyttade fastern till Köpingsvik och Guje följde med. Men hon åkte och hälsade på sin far i Alböke så ofta hon kunde och bodde där när det var lov.

– När jag var i Alböke på loven hjälpte jag en tant som hade tre kor. Det tyckte jag var jätteroligt. Men så i tonåren drabbades jag av en massa sjukdomar som satte stopp för det. Jag fick bland annat halsfluss och ”Bornholmska skräcken” som det kallade sjukdomen för och det satte sig på lungorna. Jag fick också någon konstig sjukdom som gjorde att jag inte kunde gå och fick sitta i rullstol. Jag var 17 år och så dålig att jag blev tvungen att bo på Berga konvalescenthem i flera månader, berättar Guje.

Ann-Heléne Thörning

Läs hela artikeln i KLT/NT 31 augusti 2017