”Ett äkta engagemang måste växa fram”

  • _MG_1250

Om man säger att Mats Jonasson är bygdens son, av Målerås. Ja då måste ju hans dotter, Ida Jonasson, vara barnbarn av bygden. Men faktum är att familjen Jonassons historia på ortens glasbruk sträcker sig längre tillbaka än så, närmare bestämt fyra generationer. Och nutiden samt framtiden handlar inte bara om Ida, utan även om hennes tre syskon.

Målerås. Klockan har slagit tio, en halvmulen tisdagsförmiddag. Dörren med texten ”kontor/office” öppnas när vi närmar oss den, ut kommer Ida
Jonasson bärandes på en bilbarnstol. I stolen sitter en trött femmånadersbebis, Nora.
– Hon håller på att somna. Jag vet en bra plats där vi kan sitta, säger Ida.
Vi börjar gå mot platsen, den stora hyttan, samtidigt som Ida förklarar att det brusande ljudet i hyttan är sövande och bra. Vi slår oss ner på två stolar, Ida gungar sakta bilstolen. Mycket riktigt. Vi hinner inte sitta lång stund innan Nora sover gott. De två ugnarna bakom oss är ovanligt nog släckta.
– Ett tag var vi oroliga att vi skulle behöva släcka dem för att spara på grund av coronan. Nu är de släckta ändå eftersom vi passar på att renovera dem på sommaren under semestern.

Ida nämner att hon egentligen borde haft med sig sin tvillingbror Petter på intervjun. Hon ringer till brodern men får svaret att han tyvärr är upptagen.
– Alla vi fyra syskon är inblandade i bruket, betonar Ida.
Äldsta brodern, Mattias som bor i Lund och är utbildad maskiningenjör, har gått in som arbetande styrelseordföranden för Målerås Glasbruk AB.
– Min syster, Åsa, är utbildad ekonom och har tidigare skött ekonomin. Nu har hon bytt jobb, fast hon sköter fortfarande ekonomin i moderbolaget som äger glasbruket.
Och tvillingbrodern, Petter, har gått Glasskolan. Men även han har tagit ett större kliv in i företaget, som produktionschef.

– Pappa är 75 år, och vi står lite inför ett generationsskifte.
Ida säger att Mats inte har några planer på att sluta arbeta, men att nya krafter behöver skolas in.
– Men så kom coronan och ställde till det. Allt ställdes lite på ände och vi fick skifta fokus.
Glasbruket säljer nämligen mycket på export, till stora och viktiga turistdestinationer. Och allt det kom att påverkas stort när epidemin stängde ner länder, och därmed butiker.
Resandet avtog kraftigt, eller upphörde helt, och skapade kris.
Men innan vi pratar mer om den biten, så backar vi bandet. Vi vill veta lite mer om Ida, en del av kommande generation Jonasson som är på väg att skriva ny brukshistoria.
– Jag gick natur på gymnasiet, efter det visste jag inte riktigt vad jag ville göra. Men jag tyckte det var roligt att läsa.
Vad hon vill läsa eller studera till var däremot oklart.
– Min storebror var utbildad ingenjör, jag tänkte att då det är bra för då kan man bli vad mycket, och har en bra grund att stå på.
Sagt och gjort. Ida sökte in till maskinteknik med inriktning produktutveckling och industriell design. Hon antogs och 2003 började hon som student på Växjö universitet. Hon studerade även glasdesign.

– Jag har alltid gillat att hålla på med något kreativt. Jag är lite perfektionist och ser en förbättringspotential i allt, ler hon.
Efter avklarad utbildning i Växjö föll det sig så att hon började på bruket. Det var på inget sätt en ny plats.
– Jag har jobbat här alla somrar sedan högstadiet. Bland annat i måleriet och i shopen.
Ja, ända sedan hon var liten har hon tillbringat en hel del tid på bruket.
– Vi är präglade av glasbruket. Det var det som oftast diskuterades runt köksbordet, det har alltid varit en stor del av vårt liv.
Idas mamma, som idag tyvärr inte finns i livet, var utbildad sjuksköterska. Men när även hon började på bruket, i shopen, blev det inte direkt mindre glasprat runt köksbordet.
– Men jag har alltid känt att det är stort att gå hit, lite häftigt. Det känns väldigt genuint.

För som fjärde generationen känner hon historiens vingslag i lokalerna.
– Mats pappa och hans tvillingbror arbetade här på bruket. Och deras pappa arbetade som lokeldare, han körde tåget mellan Målerås, Kosta och Lessebo. Och så arbetade han extra som smältare här.
Även Idas arbete handlar mycket om det kreativa. Fast inte på samma sätt som hennes pappa, glasformgivaren. Hennes områden kan beskrivas med ord som produktutveckling, fotografering, marknadsföring och
reklammaterial.
– Jag har läst grafisk design på Berghs i Stockholm, det var något som verkligen stärkte mitt självförtroende. Då kände jag att jag verkligen hittat min grej.

Ida är den som arbetar fram reklammaterial och montrar samt displayer inför mässor samt nyöppningar av butiker.
– Det viktigaste för oss är att vi står för ett 100-procentigt svenskt hantverk. Vi är stolta över att vara ett glasbruk där 100 procent av produktionen sker i Sverige – i
Målerås.
Förra året öppnade de nya turistbutiker i Gibraltar, Barcelona och Moskva.
– Våra brandshopbutiker säljer bra och vi såg verkligen fram emot 2020, vi trodde på ett jättebra år resultatmässigt i och med alla nyöppningar.
Så kom coronan.
– Glasbranschen är en bransch som alltid har gått upp och ner. Glas är lyxkonsumtion och tar stryk direkt om det är tuffa tider.
Och tuffa tider blev det för många, i samband med coronan. Precis när Idas bröder tagit större kliv in i företaget, fick man börja med att varsla samt permittera anställda.
– När jag kom in på bruket de dagar alla var permitterade var det nedsläckta lampor och arbetet stod stilla. Det kändes verkligen deppigt, säger Ida.
Det surrande ljudet från fläktar och värmen från ugnarna som är i bruk, visar att det ändå mitt i världskrisen är ett högst levande glasbruk.
– Skulle det bli helt tyst här vore det riktigt, riktigt hjärtskärande.

Lina Watanen

Läs hela reportaget i Kalmar Läns Tidning/Nybro Tidning den 30 juli 2020