Essan ser människor som största drivkraft

  • essanDSCN6869 (kopia)

ElseMarie ”Essan” Patron är född i Hovmantorp och växte upp på Pensionat Villa Bo som hennes farmor startade på 1950-talet. Hennes föräldrar och faster jobbade där och till och från hjälpte hon själv till. Men redan tidigt lovade hon sig själv att aldrig gå i samma fotspår. Essan ville ju ut och resa i världen. Ett löfte hon dock inte har infriat …

Essan var bara 17 år då hon fick sitt första barn, som hon kom att lämnas ensam med. En son som skulle följas av åtta till och två systrar när hon sedan träffade sin blivande man Henri, som var bördig från Spanien, men uppväxt i Kosta! 

Med 11 barn, är Essans bedrift att driva restaurang något alldeles speciellt. Visserligen gör hon det tillsammans med maken och flera av sina numera vuxna barn, men ändå.

– Eftersom jag fick barn så ung, läste jag in gymnasiet på Grimslövs folkhögskola. Då var sonen bara två år och fick hänga med till skolan. Därefter gick jag utbildningen till förskollärare och i 30-årsåldern gick jag på glasskolan i Kosta. När jag var färdig jobbade som assistent åt Bertil Vallien på glasbruket i Åfors. 

I samma veva 1991 köpte Essan, hennes man och näst äldsta son Pablo pizzerian i Kosta och nu har de haft pizzerian Don Camillo i 28 år. Namnet är efter sjunde sonen. 

– Först när jag jobbade med konstglas i Åfors var här café med bouleklubb och banor här intill, men när det blev restaurang tog det för mycket tid, så jag slutade med glaset och ägnade mig åt det här restauranglivet på heltid. Precis tvärt emot vad jag lovade mig själv som ung.

Essan har alltid haft en dröm och det är att kunna köpa ett hus eller lägenhet i Spanien. En dröm som nu realiserats och redan bor maken där största delen av året. 

– Vi har fem anställda och egentligen skulle jag också ha trappat ner nu, men så kom coronapandemin och ställde till det, så den här sommaren har jag fått jobba mycket själv. Men jag åker till Spanien så ofta jag kan och förra året var jag också i Indien.

Ann-Heléne Thörning

Läs hela artikeln i KLT/NT 5 november 2020